Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om och hvarest banker borde i flera rikets städer inrättas. Det var första gången bankens angelägenheter sysselsatte en svensk riksdag. Vid en sammankomst med adeln, borgare- och bondeståndens utskott föreslog rådet sedermera muntligen, att bristen i rikets inkomster måtte betäckas genom pantsättning af kronogods.
Öfverläggningarna om denna proposition och det muntliga tillägget dertill upptogo de följande veckorna. Resultatet blef, att ständerna i fråga om reduktionen yttrade, det 1655 års beslut borde befordras till verkställighet, med tillägg af adeln, för sin del, att reduktionen måtte handteras med fog och moderation, »så att ståndet icke deraf måtte lida total ruin», äfvensom adeln förbehöll sig att kunna på vederbörlig ort söka rättelse, om reduktionskollegium förfore obilligt; att den äskade begrafningshjelpen beviljades, likasom äfven den föreslagna stämplade pappersafgiften, men någon annan bevillning kunde ständerna omöjligen åtaga sig; att för betäckande af statens behof borde inkomsterna af de genom reduktionen hemfallande hemman och räntor anlitas, eller ock ny förpantning af kronogods ega rum – således två hvarandra rakt motsatta utvägar – samt att hvad som blifvit vidgjordt i afseende på banken i allmänna ordalag godkändes.
Jemte dessa öfverläggningsämnen fingo ständerna, genom Christinas försorg, äfven ett annat. När, genom deputerade af rådet och ständerna, en bekräftelse på den med henne träffade öfverenskommelse lemnades den 16 November, betygade hon sin tacksamhet deröfver och lemnade deputationen i utbyte en skrift, hvilken hon begärde, att rådet och ständerna måtte för framtiden förvara. Den befans innehålla en »protest», i hvilken drottningen förklarade sig vilja blifva vid den afslutade öfverenskommelsen rörande sin afsägelse endast så länge, som hon utan intrång åtnjöte den »respekt till sin person och de vilkor vid dess underhåll, som blifvit henne lofvade», äfvensom att hon afsagt sig regeringen endast till förmån för Carl Gustaf och hans manliga bröstarfvingar, samt förbehöll sig att, i händelse af den unge konungens död eller »annan regementsförändring», åter inträda i sin arfsrätt.
Denna protest framkallade naturligtvis stor förundran och många skarpa anmärkningar både inom rådet och ständerna. De beslöto genast återlemna skriften, »såsom af noll och intet värde», hvilket ock skedde redan samma afton; men tillika beslöts uppsätta en motprotest och binda drottningen med en kraftig försäkran att icke vilja störa rikets lugn. I denna fråga rådde största enighet mellan rådet och ständerna, så väl som mellan dessa inbördes, och redan två dagar efteråt voro båda handlingarna uppsatta och undertecknade.
»Rikets regering, råd och ständer», heter det i denna motprotest, »hade måst förundra sig öfver en sådan protest», som drottning Christina afgifvit och som vore stridande mot rikets grundlag och ständernas beslut. De förklarade högtidligen, att de icke medgåfvo drottningen ringaste anspråk på kunglig arfsrätt eller myndighet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
