Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksförmyndarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan i alla fall gillas endast då det föres till försvar. Men för att kunna hafva fred måste man vara i godt försvarsstånd. Dertill fordras goda tillgångar och dertill åter god hushållning. Att här i riket brukas dålig hushållning, derom vittnar bäst den beslutade reduktionen. Vill man nu rätta hvad feladt är och lägga en god grund för framtiden, måste man först af allt hushålla med gods och, likasom forne konungar gjort, hellre bortgifva kyrkotionden, lifstidsfriheter och dylikt än gods med frälsefrihet, och det så mycket mera som allt hvad under en förmyndarestyrelse bortgifves blifver underkastadt en myndig konungs stadfästelse. Så måste man ock tänka på, att denne konung må hafva något qvar att gifva af; men framför allt må man ej gifva gods åt sig sjelf för att undgå ovilja. Likaledes bör man hushålla med penningar, att ej på förhand må upptagas hvad som skulle gå till tjenstemännens aflöning, utan denna alltid riktigt utgå och kronans gäld på det noggrannaste betalas. I öfverensstämmelse härmed måste ock statsförslaget uppgöras och lönerna rättas mera efter rikets tillgångar än efter personernas förtjenster. Öfverflödiga fästningar böra raseras och onödiga garnisoner indragas, att man måtte så mycket bättre kunna underhålla dem man har qvar. Krigshären bör ställas på samma fot som i forna dagar, utom den tillökning, hvilka de nyvunna landskapen göra nödvändig. De särskilda landskapens statsförslag böra ock så uppgöras, att de bära sig sjelfva utan tillskott från statsverket. Med få ord, man bör laga så, att den ordinarie staten bär sig och att utomordentliga inkomster, såsom stora sjötullen och kopparräntan, kunna användas till afbetalning å rikets skuld. Tillika borde statens tillgångar ökas genom den beslutade reduktionens verkställande och landets välstånd på allt sätt befordras genom handelns och näringarnas förkofran, »i stället att vi nu sälja råämnen för få riksdaler och sedan köpa dem af utländningen förarbetade för hundra, hvilket är förtretligt och hvarutaf vi blifva utarmade».
I afseende å de särskilda stånden innehåller äfven Bondes styrelseplan åtskilliga råd och förslag.
Adeln måste lefva af kronans embeten och af sina gods; men båda delarne försvåras genom den allför stora mängden af ny adel, så att ståndet blifver utarmadt och bringas till oloflig näring, emedan en adelsman ej vill eller kan gifva sig i tjenst hos sina likar eller drifva handtverk och ej heller gerna går i främmande makters tjenst. Derföre borde man inskränka adlandet till det yttersta, men tillika noga tillse, att icke frälsegods finge besittas af ofrälse, hvarigenom de komme att gå ur de adliga slägterna. Den gamla adeln borde låta fara sina anspråk på företräde framför personer af yngre adel, som innehade högre tjenster, hvarigenom den olägenhet skulle upphöra, som nu tryckte de gamla ätterna, att många af deras medlemmar voro utan tjenst, emedan de icke ville utsätta sig för den förödmjukelse, som åtföjde en lägre rang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
