Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksförmyndarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sträng hushållning hade han emot sig så väl dessa båda som vanligen äfven större delen af rådet. I sina sträfvanden för genomförande af en begränsad reduktion, för nedsättning af högadelns anspråk och för billigt afseende på de öfriga ståndens hade han till motståndare Brahe, ofta äfven rådets flertal. Slutligen blef det honom icke heller förunnadt att länge fortsätta sina fosterländska sträfvanden. Hans helsa hade länge varit vacklande och under en resa för att besöka utländska bad dog han i Hamburg den 25 Maj 1667, vid något öfver 47 års ålder. Hans begrafning firades med mycken högtidlighet i Riddarholmskyrkan den 22 Juli 1668, hvarefter liket fördes till det grafkor han åt sig låtit uppföra i Spånga kyrka, i närheten af hans egendom Hesselby, hvars hufvudbyggnad var hans verk, likasom han äfven vid Riddarhustorget i Stockholm låtit uppföra det palats, som sedermera af staden inlöstes från hans arfvingar och ännu är Stockholms rådhus.
Gustaf Bonde var tvänne gånger gift, först 1644 med Maria Elisabeth Ulfsparre, död i April 1646, och sedermera i September 1647 med Anna Christina Natt och Dag, som i många år öfverlefde honom. Från deras son Carl härstammar grefliga ätten Bonde af Björnö.
Sedan Wrangel vid början af 1664 års riksdag blifvit vald till riksmarsk, blef Gustaf Otto Stenbock hans efterträdare såsom riksamiral, ehuru först efter en hård strid emellan rådet och adeln, till hvars förlopp vi återkomma vid berättelsen om denna riksdags förhandlingar.
Gustaf Otto Stenbock, grefve till Bogesund, friherre till Öresten och Kronobäck, herre till Torpa, Lena, Harg, Hesselbyholm, Vapenö, Kolk, Kida och Spanrep, riksråd sedan 1651 samt från den 8 Juni 1664 riksamiral och en af riksförmyndarne, hafva vi förut lärt känna först såsom en af Carl Gustafs mest anlitade härförare, hvilken såsom sådan stod Wrangel närmast i rykte och anseende, samt sedermera såsom den förste svenske generalguvernören i Skåne, Halland och Bleking. För Gustaf Otto Stenbocks anseende hos efterverlden hade det varit lyckligt, om han stannat på denna plats och icke äflats att inträda i regeringen, der han gjorde det allmänna föga nytta och ådrog sig sjelf en svår efterräkning.
Det hade varit genom sina båda svågrar riksdrotsens och rikskanslerns inflytande – Brahe var nemligen gift med en syster till Stenbock och denne med en syster till De la Gardie – som Stenbock kommit in i regeringen, der han för det mesta slöt sig till De la Gardie, men i allmänhet just icke visade någon synnerlig verksamhet. Inom amiralitetskollegium, hvars president han var, måste han, åtminstone i början, vara fullkomligt främmande för ärendena, emedan han aldrig tjenat vid flottan förr, än han fick högsta befälet deröfver. Något synnerligt intresse för dithörande ärenden synes han icke heller hafva visat, emedan det i de flesta fall var Nils Brahe, äfven tillhörande amiralitetskollegium, som inom rådet fick föra dess talan. En egen otur tyckes hafva följt detta kollegium att alltid få till president en person, främmande för dess ärenden, hvilka följaktligen leddes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
