Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schering Rosenhane, friherre till Ikalaborg, herre till Torp, Rossvik, Tistad, Engaholm och Hagen, var född på fädernegården Torp i Södermanland den 14 Juli 1609 och son till ståthållaren på Nyköpings slott Johan Rosenhane. Schering, äldste sonen, erhöll, likasom sina yngre bröder, Johan och Gustaf, hvilka äfven blefvo framstående män i statens tjenst, en omsorgsfult vårdad uppfostran, och fick, efter slutade studier vid Upsala akademi, jemte Bengt Skytte och några andra unge adelsmän, år 1629 åtfölja svenske ambassadören Jakob Spens till England. Derifrån fortsatte han resan till Frankrike, förvärfvade sig grundlig kännedom i franska, spanska och italienska språken, reste sedermera genom Holland och återvände till fäderneslandet 1631. Redan följande året blef han vid 23 års ålder assessor i Svea hofrätt, åtföljde riksrådet Peder Sparre under en beskickning till Danmark och blef, vid återkomsten i November samma år, Stockholms förste underståthållare.
I denna egenskap biträdde Rosenhane nitiskt öfverståthållaren Clas Fleming i dennes åtgärder för stadens förkofran samt hade dervid särskild befattning med ordnandet af stadens styrelse och rörelsens grenar. Hvarje borgmästares särskilda befattning blef nu bestämd och ny rättegångsordning utfärdad. Sorterad handel infördes, i stället att förut samma köpman idkade handel med alla slags varor, äfvensom nya stadgar utfärdades för samtliga handtverksskrån. För de fattiges vård och tiggeriets förekommande vidtogos kraftiga åtgärder, och genom allt detta gjorde sig Rosenhane så berömd, att enkedrottningen Maria Eleonora 1635 antog honom till ståthållare öfver sitt lifgeding, och förmyndareregeringen 1637 utnämnde honom till landshöfding öfver Östergötland, hvarefter han för Norrköpings förkofran verkade lika mycket som förut för Stockholms.
Sedan Rosenhane i fem år med mycken berömmelse fullgjort sina åligganden såsom landshöfding i Östergötland, sändes han i Juli 1642 till Tyskland att såsom svensk resident i Münster deltaga i fredsunderhandlingarna, medan Johan Oxenstierna och Adler Salvius i Osnabrück voro sysselsatte för samma ändamål. Rosenhane lyckades emellertid genom sina lyckliga umgängesgåfvor, sin språkkännedom, sina vidsträckta kunskaper i öfrigt samt sitt alltid jemna, lugna väsende vida bättre att hos de främmande sändebuden vinna aktning och förtroende än den högdragne, slutne, misstänksamme Johan Oxenstierna och den hale, slingrige Adler Salvius. Sjelf ansåg ock Rosenhane de fyra år, han tillbragte i Münster (1642–1645), såsom den bästa och angenämaste tiden under hela sin lefnad.
Från Münster, der han trifdes så väl, fick Rosenhane helt oförväntadt Christinas befallning att såsom svensk resident afgå till Paris, der han blef vittne till de oroligheter, som framkallades af missnöjet med Mazarin, samt utgaf deröfver en skrift, som väckte stort uppseende genom de skarpa anmärkningar, den innehöll öfver Mazarins förhållande, och de råd, som deri gåfvos honom att taga sig till vara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
