Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1661-1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med detsamma vore ock de stora subsidierna försvunna, och Frankrike medgaf nu endast 100,000 rdr årligen under fyra år.
Samtidigt med frågan om detta politiska fördrag förde franska regeringen genom ett annat härvarande ombud, Courtin, en underhandling om en ny handelstraktat, åsyftande ett varubyte mellan båda staterna. Förslaget föranledde många öfverläggningar i rådet. Bonde fruktade, att en sådan traktat skulle lända till svenska sjöfartens undergång, emedan Frankrike skulle söka drifva hela handeln med egna fartyg eller, om det begagnade svenska, fordra samma tullfriheter som de här hemma befraktade åtnjöto. Äfven skulle Holland sannolikt göra allt för att kasta hela traktaten öfver ända, likasom det tidigare på året förhindrat en dylik uppgörelse med England. Slutligen bragtes dock ett handelsfördrag till stånd den 30 December 1662 för tre års tid. Nederlagsorterna å ömse sidor bestämdes så, att svenskarne skulle få upplägga sina varor i Bordeaux och La Rochelle, fransmännen sina i Göteborg och Landskrona.
Med Ryssland var, oaktadt den ingångna freden, förhållandet ännu ej fullt vänskapligt eller betryggadt. Bengt Horn, som mot slutet af Maj 1662 kom tillbaka från sin beskickning till Moskwa, för att å svenska regeringens vägnar besvärja det ingångna fredsfördraget, klagade, att czaren visat ringa håg att uppfylla den besvurna fredens vilkor, åtminstone enligt den tydning man å svenska sidan gifvit dem. Efter långt dröjsmål hade det visserligen till slut lyckats Horn att utverka några beslut, sådana han önskat, om handelns frihet, fångarnes utvexling och gränsernas reglering; men han hade ej kunnat erhålla några afskrifter af dessa beslut för att uppvisa för de särskilda ryska ståthållarne, af hvilka han ock öfverallt mött oginhet och ej kunnat vinna hvarken den lofvade handelsfriheten eller fångarnes utlemnande. Han beskref för öfrigt Rysslands inre skick såsom föga ordnadt och tryggt. Czaren sjelf var »förståndig nog, vänlig i umgänge, eljest envis och mjeltsjuk till lynnet»; men hans enskilde rådgifvare, sig emellan oenige, herskade i hans namn och öfvade mestadels förtryck, så vida de voro åtlydde, hvilket dock ej alltid var förhållandet. Kriget mot Polen och mot tatarerne syntes numera icke så lofvande, som det förut hettes vara, och var så kostsamt, att stor penningebrist rådde i Ryssland, hvarföre ock czaren sökte lån i England, Holland och Danmark. Spanmålen stod i högt pris; utländningar, som vistades i Ryssland för handel eller krigstjenst, voro missnöjde, regementena nästan upplösta. För öfrigt behandlades Österrikes sändebud bättre än Sveriges och sökte göra sig gällande såsom medlare i polska kriget.
I anledning häraf höllos inom rådet flera öfverläggningar, huru man skulle kunna förmå czaren till fullständigt uppfyllande af de ingångna vilkoren, och den 16 Juli afläts en skrifvelse till czaren med fordran af fredsvilkorens noggranna uppfyllande. Tillika blef nu Bengt Oxenstierna utsedd till generalguvernör i Lifland, för att man der måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
