Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infunnit sig; af presteståndet 9 prelater och 51 andra prester; af borgerskapet 52 borgmästare, 42 rådmän och 18 borgare från 100 särskilda städer och orter; af bondeståndet från bergslag och härad 212.
Riksdagens första vecka gick till ända under helsningar och tal. De finska ständerna hade ännu icke hunnit anlända och flera andra orters ombud saknades, så att först den 9 Maj kommo stånden i verksamhet, och då med en preliminärfråga, som återstod från föregående riksdagar, nemligen om hvilka rum de senast från Danmark vunna landskapens ständer skulle intaga bland de öfriga. Att de med dem skulle införlifvas var afgjordt dels genom fredssluten och dels genom senare öfverenskommelser, och hvilken plats dem skulle anvisas tycktes vara af föga vigt, men föranledde emellertid många öfverläggningar så inom rådet som hos ständerna, i följd af gamla fördomar mot dessa landskaps till en stor del danska invånare. I köpenhamnska fredsfördraget hade skånska adeln fått löfte att å svenska riddarhuset introduceras enligt riddarhusordningen och således de, som kunde bevisa sin härkomst från riksråd, intagas i andra klassen; men häraf fann sig riddarhusets hela tredje klass förnärmad, och först efter många och långa öfverläggningar så inom ståndet som mellan detta och rådet kom man ändtligen den 14 Juni derhän, att de adelsmän i de nyvunna landskapen, som kunde styrka sina anspråk på inträde i andra klassen, skulle få detta sig medgifvet, men de öfriga tillhöra tredje klassen. Endast 12 och bland dem främst generallöjtnanten i svensk tjenst, Ebbe Ulfeldt, kommo på detta sätt att tillhöra andra klassen. Ännu längre tvistades inom presteståndet om den plats presterne från Lunds stift der borde intaga. Stiftens ordning hade dittills varit följande: Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs, Vesterås, Vexiö, Åbo och Viborgs, hvarefter kommo Göteborgs, Kalmar, Carlstads, Hernösands och Gotlands superintendentier. Det uppgafs att konung Carl Gustaf medgifvit Lunds stift plats närmast Skara, men ehuru man inom presteståndet gerna ville tillerkänna biskop Vinstrup, såsom en gammal och förtjent man, en sådan plats, kunde man ej förmås inrymma den åt de öfrige presterne från stiftet. De fleste visade sig benägne att tillerkänna dem platsen näst efter Vexiö stift, efter som de nyvunna landskapen hörde till Göta rike, men sedan ombuden från Åbo stift klagat, att lundensarne ville tränga sig mellan Vexiö och Åbo, fingo de slutligen sin plats mellan Åbo och Viborgs stift. I allmänhet tyckte man dock denna tvist hafva vittnat om alltför mycken rangsjuka hos det högvördiga ståndet och alltför litet om kristlig ödmjukhet.
Långt innan denna i sig sjelf föga vigtiga fråga blifvit afgjord, hade en tilldragelse inträffat, som väckt mycken uppmärksamhet och oro. En bland de vigtigaste frågor, som i början af riksdagen borde bringas till afgörande, var tillsättningen af det genom Kaggs död lediga riksmarskembetet. Man visste att det eftersträfvades både af riksamiralen Wrangel och af rikskanslern De la Gardie, och generalguvernören öfver Skåne, Halland och Bleking, fältmarskalken Gustaf Otto Stenbock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
