Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1664-1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringen i början af året 1667, att två och två af riksråden skulle fara omkring i alla delar af riket för att inhemta, »huru en och annan embetsmän förrättade sitt embete och konungens påbud efterlefdes», och alla kollegier fingo befallning att inkomma med sådana påminnelser, som kunde vara erforderliga för utarbetandet af instruktioner för de kringresande riksråden. Men kollegierna dröjde länge med fullgörandet af denna befallning samt fingo derföre i Maj 1667 en ytterligare erinran derom, utan bättre verkan, och slutligen, efter alla dessa öfverläggningar och förberedelser, beslöt regeringen, att kommissionerna skulle inställas.
Missnöjet inom landet ökades emellertid och blef alltmera allmänt. Allmogen klagade öfver skattebördorna, som genom två års missväxt blifvit ännu mera tryckande än förut. Från lydländerna klagades, att de ännu icke hunnit hemta sig från sista kriget, från Pomern särskildt, att det å nyo fått underhålla en krigshär och var i det bedröfligaste tillstånd. I Skåne, som ännu icke var fullt införlifvadt med det öfriga Sverige, röjde sig mycken oro i sinnena, och skånska allmogen begärde uttryckligen att få behålla den danska lagen.
Midt under alla dessa bekymmer lät äfven Christina å nyo höra af sig och ökade ytterligare regeringens oro. Hon hade fått underrättelse, att i början af året 1666 beslut blifvit fattadt om en riksdags sammankallande, och föresatte sig genast att derunder åter göra ett besök i fäderneslandet. I Juni samma år anlände hon till Hamburg och skref derifrån till Sewed Bååt, guvernören öfver hennes underhållsländer, att hon ämnade infinna sig vid riksdagen, ett tillkännagifvande, som gjorde regeringen orolig, emedan man hyste åtskilliga farhågor för hvad hon vid ett sådant tillfälle kunde företaga sig. Riksdagen uteblef emellertid och drottningen stannade i Hamburg, men sände i stället en af sitt hoffolk till Stockholm att begära upplysning om de vilkor, hvarunder hon kunde erhålla religionsfrihet för sig och sitt hof, i händelse hon bosatte sig i Sverige, samt tillkännagaf tillika, att hon vid nästa riksdag ämnade begära konungens bemedling för att vinna denna frihet. Ett sådant tillkännagifvande var för svenska regeringen ingalunda välkommet, och under ett samtal derom med de franska sändebuden i Stockholm, Pomponne och Terlon, yttrade rikskanslern, att drottningens tillämnade framställning under den förestående riksdagen, angående fri religionsöfning, vore endast en förevändning för andra afsigter, dem hon redan under den föregående riksdagen tydligt nog lagt i dagen. Hon satte obegränsadt förtroende till stjerntydares förutsägelse, att Carl XI skulle dö innan årets slut, och då man visste att hon ännu hade många anhängare bland personer, hvilka hon under sin regering visat välgerningar, kunde hon här tillställa mycken oro, hvarföre regeringen ämnade söka alla medel att förhindra hennes resa. Också fick hon till svar, att eftersom hon tycktes sakna kunskap om hvad under sista riksdagen blifvit i afseende å henne beslutadt, så tillsändes henne nu den artikel härom, som innefattades i ständernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
