Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånden åter afslogo samteliga framställningarna, under hänvisning till reduktionen, såsom säkraste medlet att fylla rikets behof.
Numera behandlades emellertid reduktionen icke såsom en allmän fråga, utan såsom en ståndsfråga för adeln, hvilken alla dermed samband egande ärenden ensamt meddelades. Regeringen föreslog adeln att inlösa de s. k. obetalta räntorna, hvarmed förstods sådana räntor, som vid kronogodsens afyttring icke blifvit tagna i beräkning, hvarvid regeringen påminde ståndet om den svåra efterräkning, som framdeles kunde uppstå, i händelse dessa räntor icke löstes. Framställningen afslogs, men ännu innan 20 år voro förflutna, träffades de föryttrade kronogodsens innehafvare af sådana efterräkningar just för dessa räntor, att det blef mångens undergång. Försök gjordes nu äfven att få slut på reduktionen, och i förslaget till ständernas biafsked infördes också, att adeln önskade, det reduktionen ej måtte utsträckas öfver två, högst tre år. Detta utgick likväl, på begäran af preste- och bondestånden, som anmärkte, att de ej fått del af de ärenden, hvilka rörde reduktionen.
Till ständernas sekreta utskott, hvars ledamöter vid denna riksdag så väl som vid de två nästföregående utsågos af ständerna sjelfva, aflät regeringen den 8 Juli sin »sekreta proposition», hvilka egentligen skulle röra förhållandena till utländska makter, men som efter hand börjat äfven upptaga allt flera inrikes ärenden af mera grannlaga beskaffenhet. Främst bland dessa stod nu frågan om tiden för konungens myndigblifvande, hvilken hvarken var i regeringsformen eller i Carl Gustafs testamente bestämd, hvarföre regeringen ville sjelf väcka denna fråga hellre än att förekommas af ständerna. Man antog i allmänhet, att Carl XI:s minderårighet icke skulle räcka längre än Gustaf Adolfs och således upphöra, när han fylde sitt sjuttonde år, men då, enligt regeringsformens föreskrift, en ny riksdag borde före den tiden sammankomma, uppsköto ständerna att i denna fråga fatta något beslut. Deremot gjordes inom sekreta utskottet rätt allvarsamma anmärkningar mot sättet, huru konungens uppfostran blifvit vårdad, och i sitt svar å sekreta propositionen anhöll utskottet å ständernas vägnar, att de personer, som dervid användas, måtte för framtiden utses efter ständernas hörande, från hvilken begäran utskottet först efter många öfverläggningar mellan det och rådet kunde förmås att afstå.
Vidare föreslog regeringen i sekreta propositionen flera rätt stränga åtgärder i afseende å drottning Christina, såsom att hon icke vidare borde tillåtas inkomma i riket, utan man skulle erbjuda henne till vistelseort någon obefästad plats inom Sveriges tyska besittningar samt söka öfvertala henne till att afstå sina underhållsländer mot en viss årlig summa. Utskottet inskränkte sig dock att uttrycka en önskan, det Christina måtte godvilligt samtycka till hvad regeringen föreslagit, och tillstyrkte, att hon måtte få behålla sina underhållsländer enligt den öfverenskommelse, som år 1654 blifvit träffad.
I afseende å sekreta propositionens innehåll i öfrigt lemnade utskottet den yttre politiken till regeringens omvårdnad, men uttryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
