Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1668-1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förr än de tre makterna bestämt antalet af de trupper och skepp, hvilka de ville uppställa till de spanska Nederländernas försvar i händelse af anfall från Frankrike. Härom underhandlades hela året 1669, till dess slutligen den 31 Januari 1670 af svenske ministern i Haag Appelbom, jemte engelska ombudet William Temple och det holländska De Witt, undertecknades en förnyad garantitraktat, hvarigenom England och Holland förbundo sig att utrusta 40 örlogsskepp samt Sverige 16,000 man landtrupper, i händelse Frankrike bröte freden. Dock vore Sverige ej skyldigt fullgöra denna förbindelse, så framt det icke erhölle 180,000 rdr subsidier hvar tredje månad. Tillika upprättades en särskild akt, hvari England och Holland lofvade att »med alla lagliga medel» hålla hand öfver de så länge utlofvade spanska subsidiernas verkliga utfallande med 200,000 rdr genast och återstoden i vissa terminer.
Oaktadt Sverige sålunda var genom flera fördrag fästadt vid Frankrikes fiender, gjorde dock Ludvig XIV ytterligare försök att tillvägabringa en omkastning i svenska regeringens politik. Genom löften och hotelser sökte han förmå svenska regeringens sändebud i Haag att fördröja ratifikationens utvexling, till dess svar hunne ankomma från Stockholm å ett af Ludvig gjordt anbud att lemna Sverige såsom gåfva, utan alla förbindelser, de 480,000 rdr, om hvilka spanska regeringen så länge köpslagit; men Appelbom verkstälde utvexlingen utan något uppskof och Ekeblad, svenskt sändebud i Frankrike, fick befallning att vid franska hofvet beklaga sig öfver den sidovördnad, som blifvit visad Sveriges konung »genom slika anbud, hvilka förutsätta honom vara en mercenarius, den der för penningar kan svika ett löfte». Lionne, dåvarande franske ministern för utrikes ärendena, skall dertill hafva svarat, att hans konung visst icke ämnade för framtiden på detta sätt förolämpa Sverige, utan skulle sjelf behålla sina penningar och låta Sverige hålla sig till de stora summor, som stodo till att få från Spanien.
I England hade de franska underhandlingarna bättre framgång. Medan engelska regeringens ombud i Haag William Temple ingick med Holland fördrag, som skulle närmare förbinda båda rikena till motvigt mot Frankrike, afslöt Englands konung i Dover den 1 Juni 1670 en hemlig traktat, hvarigenom han förband sig med Frankrike till gemensamt anfall mot Holland. Fördraget förnyades i Whitehall den 31 December samma år, och under våren 1672 skulle de förbundna makternas härar och flottor sättas i rörelse mot republiken.
Sedan Ludvig sålunda lyckats skilja en af deltagarne i tripel-alliansen från de öfriga, blef han så mycket ifrigare att förnya försöken äfven med Sverige, hvarefter Holland åter stode öfvergifvet af sina båda bundsförvandter. I början af Augusti 1671 infann sig markis de Pomponne å nyo i Stockholm och skyndade att sätta sig i förbindelse med rikskanslern, hvilken var lika angelägen som han att förnya förbundet med Frankrike. Pomponne hade fått befallning att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
