Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1668-1672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett ännu svårare. Att sitta stilla, när hela Europa är i rörelse, är alldeles orådligt och ogörligt. I tolkningen af den ifrågavarande artikeln gifva vi ej Frankrike mera än det bör hafva och äfven vi böra hafva. Vi äro undskyllade hos alla rättsinniga, när vi föreställa, att vi gjort traktaten för att hindra ett krig i Tyskland, ty om kejsaren eller de tyske furstarne hjelpa Holland, så går Frankrike emot dem, och då uppstår krig i riket genom deras eget förvållande. För deras skull kunna vi ej göra något, som strider emot fredsurkunden; men går Frankrike längre än det är befogadt, så vilja vi göra ett med dem emot Frankrike. Fördelarne för Sverige af denna tolkning äro stora, ty Frankrike måste en annan gång förklara sig likaså för Sverige, och hvad jemnvigten i Europa beträffar, så är det just för dess upprätthållande som vi böra hindra tyska riket att draga kriget öfver sig, så att det ej må vara försvagadt, derest vi behöfva fästa oss med det. Om vi nu ej sluta med Frankrike och England, så resa deras sändebud till Danmark, och om de till vår stora skada sluta förbund med Danmark, kunna de tyska ständerna slås omkull förr, än vi varit i stånd att hjelpa dem. Dessutom lär Frankrike ej eröfra Holland; det lärer blifva hårdt emot hårdt. Spaniens hjelp lär ock gifva Holland styrka och Frankrike så mycket mera att göra. Men omöjligt är att på förhand säga huru allt skall aflöpa, det är i den allsmäktiges råd allena kunnigt. På sannolikheter kunna vi ej grunda vårt beslut, utan vårt verk måste hafva dessa hörnstenar: heder, rättvisa, nytta och trygghet. Stödja vi oss dervid, så hafva vi ett godt samvete, antingen vårt verk lyckas eller ej. Det öfriga lemna vi i Guds hand.
Den 15 Mars kom frågan ändtligen till votering. Konungen var närvarande i rådet, och likaså hela regeringen, som då bestod af enkedrottningen, riksdrotsen, riksmarsken, riksamiralen och
rikskansleren – riksskattmästareembetet var ännu icke tillsatt efter Sewed Bååts död. Vidare deltogo i voteringen riksråden Gabriel Oxenstierna, Clas Tott, Axel Sparre, Erik Fleming, Sten Bielke, Nils Brahe, Christer Horn, Clas Stjernsköld, Svante Banér, Knut Kurck, Clas Rålamb, Ebbe Ulfeldt, Gustaf Sparre, Johan Stenbock, Lars Fleming, Johan Gyllenstierna och Thord Bonde, hvilka alla förklarade sig för det franska förbundet, med undantag af Sten Bielke, Erik och Lars Fleming, Knut Kurck, Johan Gyllenstierna och Thord Bonde, till hvilka sedermera slöt sig Göran Gyllenstierna, som deltagit i öfverläggningarna, men icke varit närvarande vid omröstningen.
Vid afgifvandet af sin röst yttrade Johan Gyllenstierna, bland annat, att vänskapen mellan Frankrike och England ej torde blifva långvarig, och då stode Sverige icke i förbindelse med någon af sjömakterna, hvilket dock vore ett grundvilkor för dess politik. Spanien och tyska riket skulle nog förklara sig för Holland, och kejsaren så väl som Brandenburg, Sachsen och Lüneburg komme otvifvelaktigt att uppträda mot Frankrike, på det att detta ej måtte blifva allt för mäktigt och sätta sig fast vid Rhen. »Stöta vi nu Holland alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
