Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Krigsväsendet
- Penningeväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amiral Bielkenstierna, som hade nit och sakkunskap, dog redan år 1662, Stjernsköld, som äfven varit sjöman, tyckes icke tagit någon verksammare del i förvaltningen, och Nils Brahe, som i detta hänseende visade mesta nit, saknade erforderlig sakkunskap. Den egennytta, hvartill de alla gjorde sig skyldige, hafva vi här ofvan omnämnt, och under sådan ledning kunde icke heller flottan få den utveckling eller ens blifva så underhållen, som Sveriges sjöförsvar fordrade.
Penningeväsendet.
Bland förmyndarestyrelsens många svaga sidor var dess ledning af statshushållningen dock den svagaste. I trots af Gustaf Bondes alla bemödanden att gifva den en bättre riktning öfvergick den allt för snart till misshushållning, hvilket väl ock svårligen kunde annat än inträffa med en så talrik styrelse, inom hvilken de enskilda intressena hade så vidsträckt spelrum. Då statshushållningen och dermed sammanhängande frågor under Carl XI:s minderårighet alltid utgjorde det hufvudsakligaste af regeringens och rådets befattning med rikets inre styrelse samt mest upptogo deras tid, hafva vi i den föregående öfversigten af de inre förhållandena under förmyndarestyrelsen angifvit dess ledning deraf, så väl som de bedröfliga följderna af denna ledning, och skola nu taga i betraktande det med statshushållningen nära samband egande bank- och myntväsendet.
Banken hade under de sista åren af Carl Gustafs regering gjort så mycken nytta, att ständerna vid riksdagen i Stockholm 1660 uttryckte sin önskan om dess fortfarande, och från Malmö så väl som från Landskrona inkommo år 1662 ansökningar, att ett bankkontor måtte inrättas i endera af dessa städer, på det omsättningen måtte underlättas genom att göras mera oberoende af det tunga myntet samt staden vinna förkofran genom de många fördelar en bank för öfrigt medförde. Denna önskan blef dock ej uppfyld.
I Augusti 1661 började banken utgifva s. k. »kreditivsedlar», hvilka egentligen voro intyg om gjorda depositioner, erkännanden att sedelhafvaren hade så stor fordran hos banken som det belopp, hvarå sedeln lydde. De voro de första sedlar någon bank utgifvit, och derigenom har den svenska banken kommit att intaga en ganska framstående plats i bankväsendets historia. Deras utgifvande var visserligen ej uttryckligen beviljadt, men måste dock hafva skett med regeringens begifvande, emedan det i ett af Gustaf Bonde och Sewed Bååt uppsatt, af rikskanslern gilladt plakat, som den 3 September samma år förekom till justering i rådet, var infördt, att kronans fogdar skulle mottaga kreditivsedlarne i uppbörd. Häremot gjordes dock anmärkningar af riksdrotsen och af Erik Fleming, äfvensom rikskanslern menade, att »sedlarne kunde gå af sin egen natur utan något plakat», hvarvid man tycktes hafva låtit det bero.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0572.html
