Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adeln.
Under Carl XI:s minderårighet nådde svenska adelns anspråk sin höjdpunkt, men knappast under något tidskifte motsvarade dess förtjenster så litet dessa anspråk, likasom äfven riddarhuset aldrig företett sådana uppträden af oenighet och inre upplösning som under denna tid. Den förra förmyndarestyrelsen hade varit svenska adelns stoltaste tid, då dess stora anspråk grundade sig på stora förtjenster och den med fullt berättigande stod i högt anseende så inom som utom riket. Under den senare förmyndarestyrelsen stodo anspråken qvar och hade ytterligare stegrats, adeln visade sig stoltare, högdragnare, mera ringaktande mot de öfriga stånden, mera ifrig att öka sina egna företrädesrättigheter än någonsin; men de store männen, som väckt samtidens och efterverldens beundran, det högsinta nitet att gå främst i uppoffringar för Sveriges väl eller storhet, den kraftiga samverkan för detta mål, som utmärkte adeln under den förra förmyndarestyrelsen, söker man nu förgäfves.
Christinas slösande frikostighet med kronans fasta egendom hade ansenligt ökat adelns rikedom och betydligt närmat den till det mål, den synes föresatt sig, att blifva ensam egare till all jord i riket; men hennes lika slösande frikostighet äfven med adliga värdigheter hade tillika, genom att bilda en allt talrikare lågadel, hvilken snart trädde i opposition mot högadeln, utsått ett söndringsfrö, hvars frukter mer och mer trädde i dagen under den senare förmyndarestyrelsen. Carl Gustaf hade varit sparsam med adelskaps utdelande, förmyndarestyrelsen åter förlänade 108 nya adelskap och naturaliserade 28 slägter, hvarigenom lågadelns antal ytterligare ökades och högadelns öfvervigt med detsamma försvagades. Söndringen mellan båda hade sin hufvudsakligaste anledning i de stora företräden med hänseende så väl till förläningar som till rättigheter, hvilka voro högadeln och synnerligast grefvarne förunnade och hvilka den talrika lågadeln, som i allmänhet fått endast en ringa andel af de rika förläningarna, hade svårt att fördraga. Grefvarne, öfvermodige genom sin högre värdighet, sina företrädesrättigheter och sina rikedomar, visade ock ofta den lägre obetitlade adeln ett stolt förakt och behandlade blotta adelsmän, äfven om de innehade högre embeten, med förnäm öfverlägsenhet. De ville gerna anses vara och sträfvade äfven efter att blifva likstälde med de tyska furstarne – en sträfvan som i synnerhet hos Brahe framträder ganska märkbart och visst icke heller saknades hos de öfriga med stora grefskap försedde grefvarne. Den domsrätt, som af grefvarne och friherrarne innehades inom deras gref- och friherrskap och hvilken de gerna ville utöfva äfven öfver der bosatta adelsmän, var i synnerhet ett trätofrö mellan hög- och lågadeln samt en hufvudsaklig anledning, hvarföre i öfrigt så aristokratiskt sinnade män som Clas Rålamb och Johan Gyllenstierna på riddarhuset trädde i spetsen för motståndet mot de grefliga och friherrliga fordringarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0591.html
