Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerskapet, handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1667 en ny allmän och tidsenligare sjölag. En vexelstadga utgafs 1671, halländska småstäderna återfingo sin fria sjöfart, och för att befordra införandet öfverallt i riket af det redan 1638 anbefalda gemensamma mått-, mål- och vigt-systemet, föreskref regeringen, att hos hvarje länsstyrelse skulle finnas krönta mått, vigter och målkärl till eftersyn och efterrättelse.
Efter fredernas afslutande 1660 skickade regeringen ett beväradt fartyg att återtaga det svenska nybygget Cabo Corso å Guinea-kusten, men redan följande året midt under freden öfverföllo och togo holländarne ett till Cabo Corso ankommet svenskt fartyg samt kort derefter sjelfva nybygget och dess fästning. Sedermera fördes många och långa underhandlingar om återfåendet af denna besittning eller åtminstone om skälig ersättning derför, men först när holländarne, vid tripel-alliansens ingående 1668, behöfde Sveriges vänskap, kunde en temligen lumpen ersättning af 150,000 rdr utverkas.
De varor, Sverige hade att till främmande länder aflåta, voro förnämligast bergs- och skogsprodukter. Koppartillverkningen stod vid denna tid ganska högt och äfven jernhandteringen erhöll nu en storartad omfattning. Af skogsprodukter var tjära den betydligaste utförselvaran, men äfven master, bräder och plank utfördes, ehuru i mindre mängd.
Införselvaror åter voro salt, kläde och tyger af flera slag, fisk, lin, hampa samt en stor mängd öfverflödsvaror, om hvilka det heter i den här ofvan anförda skriften rörande Sveriges handel vid denna tid: »För goda stapelvaror få vi fåfängliga och förgängliga igen. För jern och koppar införas citroner, pomeranser och dylikt till prakt och vanitet. Derföre är nödigt, att vi ett måttligt lefverne föra, ej för mycket i kläder, silke, silfver och guld spendera och i förtäring af spanskt, rhenskt och franskt vin samt andra främmande drycker, specerier och konfiturer ingen öfverflödighet öfva; ty allt det drar ett stort kapital ur landet och är i hast förtärdt». I afseende å införseln stod Stockholm långt framom rikets öfriga städer. Dernäst kom Göteborg och så Norrköping.
Bland svenska näringarna stod bergsbruket i stark uppblomstring. Ännu egnade man likväl mesta uppmärksamhet åt tillverkningen af ädla metaller, ehuru silfvertillverkningen från Sala grufva utgjorde knappast femtedelen af hvad som varit förhållandet under Sten Stures och Gustaf I:s tid. Dess högsta afkastning under nu ifrågavarande tiderymd inträffade 1664, då den uppgick till 7,122 skålpund. Inkallade tyska bergsmän hade infört betydliga förbättringar i arbetssättet. Silfververket hade af Christina 1652 blifvit öfverlåtet till Sala stad, och räntorna från kringliggande socknar hade anslagits till att förse grufvan med ved och kol; men sedermera hade hemmanen till stor del blifvit bortförlänade och bergskollegium yrkade gång efter annan på deras reduktion, såsom nödvändig, om verket skulle kunna hållas uppe. Bland de öfriga silfververken gaf Hellefors i Vestmanlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
