Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Carl XI med begränsad konungamakt. Carl XI:s uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paijkuls och konungens lärares Gripenhjelms söner, »såsom alla varande af ett godt naturel».
Mot slutet af året höllo Bååt och Björnklou med konungen ett förhör, för hvilket de redogjorde i rådet. Först hade man låtit honom läsa svenska i bok, hvilket »gick i början ej rätt väl, utan tvifvel för andra tankar, som han hade i hufvudet». Derpå hade man gått öfver till katekesen, hvaruti »han redt sig förunderligen väl». Äfven hade han läst upp några stycken ur bibeln utantill samt i bibliska historien gjort »en nätt relation om verldens skapelse, Cain, syndafloden m. m.» I innanläsningen af latinet »gick det något trögt». Vid fylda nio års ålder kunde således konungen ej läsa rent innantill hvarken svenska eller latin.
Dylika redogörelser förekomma sedermera ofta i rådsprotokollen och vittna om den unge konungens tröga framsteg i studierna, hvilket, jemte hans öfvervägande håg för krigiska sysselsättningar, började väcka oro hos rådet och äfven hos de 1668 samlade ständerna. Landtmarskalken framstälde adelns önskan att konungen måtte med goda lämpor bibringas nödiga studier, så ock annan förfarenhet så väl om rikets inre förhållanden som med tiden äfven om de yttre, samt att uppsigten öfver konungens lefverne måtte väl handhafvas, förmedelst goda exempel och dagligt umgänge, om hvilket allt ståndet anhöll att få närmare underrättelse. Preste- och borgareståndens talmän instämde häri, och nu förklarade Björnklou för ständernas utskott, att han väl visste, det för tre år sedan var i landet utkommet ett tal, att hans maj:t hvarken kunde läsa eller skrifva, och det var väl sant, att han haft svårt till att komma dertill, men hos många vore sådant tecken till utmärkt hufvud, som det ock visserligen vore hos konungen, ty nu läste och skref han latin, tyska och svenska lika väl som Björnklou; men att han varit något sen att fatta, kom af hans klena disposition, som ej tillät, att man försökte något med tvång, utan måste allt lämpas efter hans helsa, hvarföre endast ett varit att göra, nemligen att bibringa honom en sann gudsfruktan och nödig förfarenhet i menskliga ting. De, som af regeringen varit utsedde att förhöra honom, hade funnit, huru hans naturel var mycket god, förståndet öfver åren godt, böjelsen för studier ock så god någon menniska det kan hafva. I katekesen hade han vetat att noga svara på allt samt två gånger läst ut hela bibeln. Hvarje söndag läste han evangelium och episteln samt upprepade efter predikan hvad der förekommit. I latinska språket hade han väl haft något svårt, »efter det ett sådant tungomål är, som af reglor och böcker läras skall, emedan det är ett dödt språk»; men äfven drottning Christina hade haft lika svårt att lära detta språk, hvarföre hennes lärare gjort för henne ett utdrag ur grammatikan, »efter hon icke kunde tåla många reglor».
Alla tre talmännen förklarade sig nöjda med dessa upplysningar, men i ständernas sekreta utskotts svar å den kungliga propositionen upptogs likväl en erinran, att de personer, som brukades vid konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
