Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Carl XI med begränsad konungamakt. Carl XI:s uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han kastade ögat derpå, hade äfven lärt att tillämpa texten »moraliskt och politiskt», så att han om en konungs egenskaper yttrade, att han borde vara rättrådig, gudfruktig, mild, ej misstänksam, frikostig, undvika främmande seder, ej vara godtrogen, o. s. v. Historien hade han begynt genomgå från verldens skapelse till efter syndafloden, visste ock att tala om Byzantium och romerska rikets delning, och när han icke mindes allt, kastade han sjelf upp stället i boken. Han hade äfven gjort sig någorlunda bekant med hvad teologien, rättsläran, läkarekonsten och filosofien samt härunder hörande vetenskaper i gemen lära och innehålla och hvad nytta de med sig hafva. I geografien hade han så stor färdighet, att han kunde färdigt visa hvar de förnämsta städer och landskap voro belägna, hade ock lärt sig utantill de skriftens språk, på hvilka våra förnämsta religionsartiklar sig grunda.
Härvid tyckes hans kunskapsförråd tills vidare hafva stannat. Vid sitt tillträde till regeringen kunde han således tala och skrifva svenska och tyska, men hans bref från denna tid vittna både genom sammansättning och stafning, att hans grammatikaliska underbyggnad var i båda språken temligen klen. Latin och fransyska förstod han något, men kunde ej förmås att tala det sistnämnda språket. I historia, teologi, filosofi, rättslära och läkarekonst kände han de första grunderna, samt hade lärt sig de bevisande bibelspråken utantill.
Jemför man med detta kunskapsförråd Christinas vid hennes tillträde till regeringen eller Carl Gustafs vid samma ålder som sonen, så får man ett föga fördelaktigt begrepp om dennes fattningsgåfva och arbetshåg. Härom synes man ock i allmänhet icke hyst någon fördelaktig tanke, ehuru man ansåg den unge konungens ringa framsteg i studier snarare böra tillskrifvas bristande omsorg i handledningen än bristande naturgåfvor, hvilket man icke trodde sig kunna förutsätta hos sonen till en i detta hänsende så rikt begåfvad fader. Carl XI hade också icke, såsom Carl Gustaf, haft under sin barndom en förträfflig moders och under hela sin ungdom en allvarlig och kunskapsrik faders ledning. Såsom förut är berättadt, hade Hedvig Eleonora icke något synnerligt sinne för vigten af kunskapers inhemtande samt var fullt belåten blott hon såg sonen hafva god helsa och matlust, och regeringen och rådet hade så mycket annat att tänka på, att de ej kunde egna någon trägnare omsorg åt vakandet öfver den unge konungens uppfostran. Rådsprotokollen förete emellertid ovedersägliga bevis, att den tillvitelse, man både då och sedermera gjort förmyndarestyrelsen, att hafva med afsigt försummat den unge konungens uppfostran, icke har någon grund. Härom vittna tillräckligt de utdrag ur dessa protokoll, vi här ofvan meddelat, och hvad man egentligen kan förebrå denna styrelse är att icke hafva skilt guvernören och läraren från sina platser och försökt med nya, då det visade sig att lärjungen gjorde så ringa framsteg. Härvid bör dock erinras, att Gripenhjelm icke af förmyndarestyrelsen, utan af Carl Gustaf sjelf, var utsedd till den unge konungens lärare, och att styrelsen således skulle iklädt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
