Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena under de första regeringsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare förbindelse med flera bland de unga deltagarne i konungens nöjen och dagliga sysselsättningar – bröderne Hans och Axel Wachtmeister, Gustaf och Christofer Gyllenstierna, Mårten Reutercrantz, m. fl., hvilka med afundsfull harm och öppet förakt betraktade De la Gardie och »skrifvareväldet», såsom de kallade det Då desse unge män vanligen omgåfvo konungens person, blefvo de äfven i tillfälle att verka för Gyllenstierna och hans parti, till hvilket för öfrigt hörde hans bror, riksrådet Göran Gyllenstierna, statssekreteraren Johan Oliwecrantz, vicepresidenten i Svea hofrätt Arvid Iwarsson Natt och Dag, amiralen Clas Uggla och kammarrådet Henrik Falkenberg, hvilka alla, af särskilda anledningar, voro missnöjde med De la Gardie och hans skrifvarestyrelse. För öfrigt försummade Gyllenstierna ej heller att sätta sig i förbindelse äfven med de missnöjde inom rådet, till hvilka dess flesta medlemmar räknades, af harm öfver rådets tillbakasättande, ehuru, utom de här ofvan omnämnde, de fleste bland dessa missnöjde voro antingen för tillfället aflägsnade i hvarjehanda uppdrag eller i sig sjelfva icke tillräckligt betydande att göra sig mera bemärkta.
Medan sålunda de vigtigare ärendena började mer och mer afgöras af sängkammarstyrelsen, och söndringen så väl som missnöjet inom rådet blef allt större, företedde regeringsärendenas handläggning samma bedröfliga förhållande som under de sista åren af förmyndarestyrelsen – vacklande beslut, slapphet i deras verkställande och ständigt stegrad penningeförlägenhet. Åter hördes kammarkollegium klaga, att det icke kunde finna några utvägar för behofvens fyllande. Clas Rålamb, som under de sista åren varit den verksammaste inom detta kollegium, ville nu ej längre stanna der, och ingen af de öfriga riksråden visade håg för någon befattning dermed, då från alla håll yrkades att der få de särskilda behofven fylda, men tillgångarna härtill blefvo för hvarje år alltmera otillräckliga. De svenska sändebuden vid de utländska hofven klagade att deras löner icke utföllo, och då 1673 en beskickning blifvit beslutad till Ryssland, kunde den icke afgå i brist på penningar. Amiralitetet anmälde att, af samma anledning, arbetet stod stilla å varfven och att man icke kunde utrusta de örlogsfartyg, som erfordrades för handelns skyddande. Den krigsmakt, som efter förbundet med Frankrike sammandrogs å bremiska området, kunde stundom under hela fyra månader ej utfå någon sold, och knektarne rymde för brist på föda. En svår missväxt ökade förlägenheten, och då kammarkollegium under sommaren 1674 fick befallning att uppköpa 20,000 tunnor spanmål till de nödstäldes understöd, kunde det härtill erforderliga penningebelopp ej anskaffas. Kronan hade förlorat all kredit, och man kunde få tillösa sig dess förbindelser för en fjerdedel af det belopp, hvarå de lydde. Den ena kommissionen tillsattes efter den andra för att öfverse statsverket, och äfven rikskanslern fick detta uppdrag, men utan att förlägenheten afhjelptes. Slutligen gick denna ända derhän, att några bland kollegierna förklarade sig icke längre kunna tjenstgöra, och det enda, man för tillfället hade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
