Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1673-1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Underhandlingarna vid svenska hofvet fortskredo sålunda helt långsamt och under tiden hade fredskongressen i Köln tagit sin början i Maj 1673. Der sammanträffade de ofvannämnde svenska fredsmedlarne med franska, holländska och engelska sändebud. Holländarne, som hoppades på en för dem gynsam vändning i kriget, visade sig minst villige till en förlikning, men de svenska ombuden lyckades likväl förmå de franska och engelska att framlägga sina anspråk på landvinningar af holländarne och dessa att uppgifva hvad de voro villige att afstå. Efter många jemkningar å ömse sidor tycktes en uppgörelse i detta hänseende vara nära förestående, då i detsamma kriget utbröt ännu våldsammare än förut.
Kurfursten af Brandenburg hade, missnöjd med holländarne, som icke till honom utbetalt de betingade understödsmedlen, och med kejsaren, som visat sig vara en föga pålitlig bundsförvandt, under svensk bemedling ingått fred med Frankrike och dess bundsförvandter i Vossem den 6 Juni 1673, hvarefter Ludvig XIV drog med en stark här mot Maestricht, under det de franska och engelska flottorna lade sig utanför Hollands kuster. Den 1 Juli ingingo kejsaren och konungen af Spanien ett anfalls- och försvarsförbund med prins Wilhelm af Oranien, och kort derefter satte sig Montecuculi i rörelse med några och trettitusen man, hvaremot fransyska trupper öfver Trierska området inryckte i Tyskland.
Genom allt detta blef svenska regeringens medlarekall ytterligare försvåradt, men emellertid pågingo nu underhandlingar å alla håll.
Holland erbjöd ett nära förbund med Sverige, subsidier äfven under freden samt förflyttande af ryska handeln öfver Archangel till de svenska östersjöhamnarne. I den hemliga instruktionen för de svenska sändebuden i Holland hade ock dessa fått föreskrift, att, om Frankrike och England syntes vilja Hollands undergång, då med republiken ingå ett närmare förbund; men så länge någon fara i detta hänseende syntes vara för handen, blef något förbund ej tillvägabragt.
Med Brandenburg och några andra tyska stater börjades underhandlingar om bildandet af »ett tredje parti», för hvilket Sverige skulle stå i spetsen och som för öfrigt skulle utgöras af åtskilliga tyska furstar, i ändamål att kunna kraftigare befordra och, om detta parti blefve tillräckligt mäktigt, med väpnad hand bereda freden. I Augusti 1673 fick sjelfva riksmarsken befallning att begifva sig till Berlin för att erbjuda kurfursten ett förbund i denna syftning, och genom svenska residenten vid brandenburgska hofvet, öfverste Wangelin, afslutades den 10 December ett fördrag härom, hvilket, ratificeradt af Sveriges konung, i början af Februari 1674 af Wangelin tillstäldes kurfursten, för att äfven af honom ratificeras, hvarmed dock dröjde, emedan fredsbemedlingen, som varit fördragets hufvudsyfte, redan visat sig vara omöjlig[1]. Äfven till hertigen af Braunschweig-Lüneburg och till några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
