Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då Tromp, som var Uggla närmast, uppmanade honom att stryka, svarade han muntert: »När såg man någonsin en uggla fångas på ljusa dagen!» Tromp, Juel och Rothstein, som alla lagt om bord med det svenska amiralskeppet, gjorde sig nu färdiga att äntra det, då i detsamma en brännare i full låga hakade sig fast dervid. De fiendtlige amiralerne ville befalla brännarekaptenen att falla undan, och man förestälde Uggla att försvaret redan var tillräckligt för både hans egen och flaggans ära, men han svarade, att han icke ville lemna ett så kapitalt skepp, med så stora stycken i fiendens händer, eller gifva sig fången, utan fäkta som en ärlig man. Lika förgäfves föreslog man honom att rädda sig på storluckan, sedan skeppet kommit i brand. Han stannade qvar till dess alla, som kunde, lemnat det brinnande skeppet och till dess han sett svenska flaggan brinna, men ej strykas. Då först kastade han sig i sjön och sökte sin räddning på ett rundhult, men fann döden i vågorna, likasom de flesta af den 650 man starka besättningen, af hvilken endast 4 officerare och 46 af gemenskapen bergades af fienden.
Denne hade nu hunnit samla sig, och ett svenskt skepp, Neptunus om 44 kanoner, samt två briggar hade blifvit tagna, hvarefter den öfriga flottan sökte sin räddning i flykten samt kom äfven till Dalarön utan annan förlust än af en brigg, som ytterligare togs af fienden; men i sjelfva Dalarö hamn sjönk skeppet Äplet om 80 kanoner i följd af dess befälhafvares, kapten Haas’ vårdslöshet. Han stäldes väl sedermera inför krigsrätt, men blef icke straffad, »emedan» såsom det yttrades vid omröstningen, »han intet bättre kunnat göra, än han lärt; men den, som satt honom till kapten, den skulle man tilltala, och han borde betala konungens skepp». Haas hade nemligen varit källarmästare i Stockholm, då han genom vänners bemödanden blef kapten vid flottan, utan att ega ringaste kännedom om sjömannayrket!
Under och efter den olyckliga sjöstriden den 1 Juni hade emellertid svenska flottan förlorat ett skepp om 126, ett om 86, ett om 80 och ett om 44 kanoner, samt tre briggar, och härefter hade den fiendtliga flottan väldet i Östersjön. Den kryssade ock några veckor utanför Landsort och Dalarön, för att hindra svenska flottan att åter löpa ut, gjorde så några landstigningar i Småland endast för plundring, samt återvände i medlet af Juni till sundet, för att öfverföra danska trupper till Skåne.
Under dessa tilldragelser i Östersjön hade viceamiralen Sjöblad afgått med tre krigsskepp och sex transportfartyg, förande 2,500 man, jemte betydliga förråd lifsmedel för att undsätta det belägrade Stade. För storm och motvind nödgades han dock återvända, utan att hafva kunnat fullgöra sitt uppdrag, men hade dock under seglingen lyckats göra 16 priser. Kort efter hans återkomst gjorde en dansk eskader under amiral Marcus Rothstein ett försök att genom brännare förstöra de svenska krigsfartygen vid Göteborg; men detta lyckades ej bättre än att ett danskt krigsskepp om 50 kanoner kom på grund och togs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
