Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Gyllenstiernas välde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringsärendenas handläggning och lät dem fortfara dermed, synnerligast som de icke voro fästa vid De la Gardie med några andra band än tacksamhetens, hvilket vanligen i dylika fall betyder oändligen litet. Också dröjde de icke att för egen del draga fördel i af den ställning, hvartill de kommit genom rikskanslerns förord, och aktade sig väl att på något sätt befordra hans återinträdande i konungens ynnest.
Bland de nya styrande var Edmund Gripenhjelm, som 1673 blifvit af konungen utnämnd både till riksråd och friherre, den förnämste så väl i rang som genom det nära förhållande, hvari han i många år stått till konungen såsom hans lärare; men kort efter De la Gardies fall råkade Gripenhjelm i onåd, hvartill närmaste orsaken skall varit, att han icke för konungen yppat de stämplingar, som inom rådet bedrifvits, för att bringa det franska förbundet till stånd, och de vängåfvor rådsledamöterne härför mottagit. Konungen, som nu mer och mer börjat inse huru mycket som felades honom i kunskaper, beklagade sig äfven, att Gripenhjelm varit en alltför försumlig lärare, och troligen ansåg han honom också alltför nära förbunden med De la Gardie, säkert är att båda nästan samtidigt förlorade hans förtroende. Denna konungens onåd grämde Gripenhjelm så djupt, att han insjuknade kort derefter, och denna sjukdom slutade med hans död den 15 December 1675, hvilken gjorde ett smärtsamt intryck på hans förre lärjunge.
Erik Lindsköld blef nu den, som stod högst i konungens förtroende och var också onekligen den dugligaste inom hela den förra sängkammarstyrelsen, hvilken, såsom vi förut nämnt, utom De la Gardie och Gripenhjelm utgjordes af Lindsköld, Örnestedt, Hoghusen och Rehnsköld. De fyra sistnämnde tillhörde också fortfarande konungens omgifning, när han efter afslutandet af 1675 års riksdag under hela hösten och en god del af vintern stannade i Venersborg, och Lindsköld, som bland dem alla egde största förmågan så väl som de mest omfattande kunskaperna, var också den, som hufvudsakligen fick i sin hand de allmänna ärendenas ledning.
Under tiden stannade Johan Gyllenstierna i Stockholm hela hösten och vintern 1675, så väl som våren 1676, samt var der den som egentligen ledde rådets arbeten. Han stod den tiden i godt förhållande till de öfriga riksråden, hvilkas harm öfver skrifvareväldet han delade, men tillika började han närma sig Lindsköld, för att genom honom vinna tillträde till konungen, och Lindsköld, som ansåg sin egen ställning långt ifrån säker, var ganska belåten att få ett stöd i den högt ansedde Gyllenstierna. Sannolikt var det ock på Lindskölds inrådan, som konungen började vända sig till Gyllenstierna, med uppdrag att tillse verkställigheten af sina befallningar. Så heter det i ett bref från konungen till Gyllenstierna af den 4 Juli 1676: »Icke mindre än hela rikets välfärd är i fråga. Faran fordrar prompt understöd, om den ej skall alldeles gå till grund. Vi drage förtroende till vårt och rikets råd, men enkanneligen till eder, att I låten allt verkställa och tillse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
