Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Gyllenstiernas välde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville möta honom. Konungen kom också, åkande med skjuts samt åtföljd endast af Hans Wachtmeister och en betjent. Han var vid bästa lynne, gick emot ambassadören och frågade hvad han ville. Feuquières svarade, att han för ögonblicket ej hade något brådskande ärende, men hade ansett vigtigt att få se och tala med konungen, hvarefter han tackade honom för att han i sin särskilda fred med Lüneburg eftergifvit mer än som var bestämdt i Fontainebleau, hvilket visade, att Ludvig XIV gjort för honom mera än han sjelf önskade, äfvensom för det han i Lund tillåtit Danmark att uppbära förfallna kontributioner af de orter, danskarne innehaft under kriget. Konungen svarade endast, att detta varit nödvändigt för att påskynda utrymmandet af de fästningar danskarne ännu innehade, hvarefter konungen, ambassadören och Wachtmeister tillsammans intogo en god middag, vid hvilken Carl XI drack Ludvig XIV:s skål och for sedan tillbaka till Kungsör på samma sätt som han kommit – lemnande Feuquières åt sina betraktelser öfver hvad han vunnit med sin midt i vintern företagna besvärliga resa.[1]
Under tiden hade Johan Gyllenstierna, sedan han i Malmö fortsatt de i Lund började underhandlingarna om konungens förmälning och några frågor, som stodo i samband med det nya förbundet med Danmark, såsom utomordentligt sändebud afgått till Köpenhamn, för att fortsätta och afsluta dessa underhandlingar.
Sverige hade vid denna tid ännu icke ständiga sändebud af högre rang vid främmande hof. Hela dess diplomatiska personal, underordnade biträden oberäknade, utgjordes endast af fyra residenter (i Wien, Paris, Haag och Köpenhamn) samt sex agenter (i London, Warschau, Moskwa, Lissabon, Frankfurt och Hamburg), och enligt riksstaten för 1680 uppgick hela kostnaden för ordinarie ministerstaten till endast 33,250 daler silfvermynt; men utgifterna för de utomordentliga beskickningarna, som alltid egde rum, så snart underhandlingar af högre vigt voro å bane, öfverstego flerfaldigt denna summa. Kammarkollegium klagade ofta öfver det obestämda i dessa utgifter, och ännu tio år efter Gyllenstiernas död tvistades om huru stort dagtraktamente han under sin beskickning haft rätt att uppbära, men hvaraf han under sin lifstid icke uppburit ett öre.
En annan utomordentlig beskickning var, sedan medlet af året 1679, generallöjtnanten Nils Bielkes till Paris, der han qvarblef till långt fram under följande året. Med honom förenades, såsom sändebud af lägre rang, hofrådet Nils Liljeroth, sedan Ludvig XIV tillkännagifvit sin önskan, att underhandlingarna om det franska förbundets förnyande måtte föras i Paris i stället för i Stockholm, såsom förut varit ämnadt. Det var likväl icke lätt att tillvägabringa detta nya förbund, emedan de tre underhandlande makternas afsigter och önskningar gingo i alltför olika riktningar. Sverige ville stödja sig på Frankrike för att i en stark ställning bibehålla freden; Frankrike åter ville begagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
