- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
730

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Gyllenstiernas välde - Riksdagen 1680

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och äfven flera af de utländska sändebuden, som oftast talat illa om honom, erkände, att konungen sent, om någonsin, skulle finna hans like i förstånd, duglighet och kraft.

Äfven i senare tider har han blifvit mycket olika bedömd, också då oftast icke till sin fördel, men i nyaste tiden har man börjat göra mera rättvisa åt hans öfverlägsna egenskaper. En högst ovanlig man var han i alla hänseenden, så till sitt yttre som till sina själsförmögenheter. Han hade en jättelik växt och någonting frånstötande både i sitt utseende och sitt sätt. Hans kroppskrafter voro oerhörda, och såsom bevis derpå anfördes, att han med blotta händerna kunde räta en hästsko, krama tillsammans en silfverbägare och linda en spik omkring fingret. »Starke-Jan» var ock hans vanliga benämning, ofta äfven »Grof-Jan» eller »Grobian», emedan han ansågs icke mindre grof än stark; men han hade äfven en lika ovanlig finhet i urskiljning och en viljekraft, som ej erkände några hinder. En stor rådighet och bestämdhet, i förening med outtröttlig arbetsförmåga och en skarpsinnighet, som trängde långt in i framtiden, utmärkte honom såsom statsman. Hans oegennytta har aldrig varit ifrågasatt, så mycket man än i öfrigt tadlat honom, och denna egenskap var hos hans samtida statsmän så ovanlig, att den väl förtjenar särskildt framhållas. Han var tarflig i sitt lefnadssätt, men kunde, när det gälde att häfda Sveriges anseende, utveckla en ganska storartad prakt, hvilken han dock ej, såsom hans embetsbröder vid dylika tillfällen, lät statskassan betala. Djerf i sina planer, var han ytterst försigtig i deras utförande samt verkstälde alltid med största noggrannhet och omsorg de uppdrag, som blefvo honom anförtrodda. Bättre än någon annan förstod han att dölja sina förehafvanden, och hans outgrundlighet satte ofta de främmande sändebuden i förtviflan. För öfrigt var han en man med häftiga lidelser, hämndfull och oförsonlig mot sina politiska fiender. Hans mest framstående karaktersdrag var dock en allt annat öfverväldigande hersklystnad, men man måste tillika erkänna, att han alltid använde sitt välde till hvad han sjelf ansåg vara Sveriges väl och som ock oftast i sjelfva verket var det, i följd hvaraf han äfven uträttat ganska mycket för sitt lands bästa och gjort sig förtjent af dess tacksamhet.

Riksdagen 1680.


Johan Gyllenstierna var den siste af Carl XI:s gunstlingar, som i hans namn hade ledningen af regeringsärendena. Efter hans död tog den nu 25-årige konungen denna ledning i egen hand. Hans karakter var nu fullt utbildad, hans regeringsgrundsatser bestämda. Han hade väl äfven sedermera omtyckta umgängesvänner och förtrogne tjenare, till hvilkas råd han lyssnade, men besluten bestämde han efter egen öfvertygelse, och ingen hade derefter uteslutande insteg i hans förtroende. Rådets ställning förblef oförändrad, och konungen fortfor att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0750.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free