Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utskottet, då landtmarskalken anhöll om råd och en anvisning hvad som vore att göra; men i stället att nu meddela utskottet det förslag, som inom rådet förevarit, att genom frivilligt afstående af en del donationer och förläningar köpa sig säkerhet för de öfriga, begärde rådet nu endast betänketid och gick mangrant upp till konungen för att framställa de betänkliga följderna af de tre ståndens tillämnade försök att öfverrösta adeln, samt anhålla, att konungen måtte »detta uppväxande oväder med kunglig makt och myndighet dämpa». Konungen, som alltid då man vände sig till honom i dessa vigtiga riksdagsfrågor, visade sig vänlig, men endast gaf undvikande svar, yttrade äfven nu allenast, att han lemnade till rådet att med sina medbröder öfverlägga om det, som mest kunde lända riket till stöd och styrka. Detsamma önskades äfven fortfarande af de adliga ledamöterna i sekreta utskottet; men rådet visade äfven i denna fråga, hvilken för detsamma var af så ytterlig vigt, samma rådvillhet och obeslutsamhet som vanligt. Det tvekade och ville icke säga sin tanke, innan det först fått veta huru adelns plenum såg saken, och slutligen var en lumpen rangfråga nära att göra om intet det af konungeh antydda och af utskottsledamöterna begärda sammanträdet mellan dem och rådet. Detta fann nemligen under sin värdighet att begifva sig till sekreta utskottets samlingsrum, då numera endast ett stånds ledamöter voro der tillstädes, och dessa åter ansågo sig icke kunna såsom utskottsledamöter hålla öfverläggningar annorstädes än i det rum, der konungen befalt dem samlas. De gåfvo dock slutligen vika och infunno sig hos rådet; men äfven nu kom man ej till något beslut, utan rådet begärde ytterligare två dagars betänketid.
Detta skedde sarmma dag, den 23 Oktober, som de tre ståndrns deputerade framburo sin skrift om reduktionen till konungen, hvilken tackade dem för deras välmening; men som detta vore en sak, som nära anginge ridderskapet och adeln, ville konungen gifva detta stånd del deraf. Strax derefter blef också landtmarskalken kallad till konungen och mottog af honom de tre ståndens skrift. Tillika lät konungen gifva tillkänna, att han gerna skulle se, om rådet sammanträdde med adeln och gjorde ett slut i saken, efter det ingalunda vore tjenligt, att stånden på detta sätt voro afskurna från allt meddelande med hvarandra.
Äfven efter denna uppmaning visade rådet samma tvekan och obeslutsamhet som förut. De följande dagarne förgingo under tvister inom rådet och fruktlösa öfverläggningar mellan detta och de adliga ledamöterne i sekreta utskottet, utan att rådet, som fortfarande hoppades på understöd af adeln, kunde förmås att framkomma med något reduktionsförslag. Då framstäldes slutligen ett sådant inom adeln vida mera genomgripande än rådet befarat. Hans Wachtmeister gaf uppslaget äfven i denna fråga, i det han föreslog återlemnande till kronan af alla donationer och förläningar inom besittningarna utom det egentliga Sverige, alla gref- och friherrskapen, Norrköpings besluts-godsen m. m.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
