Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplysning. Äfven antiqvitetskollegiets sekreterare Johan Hadorph, hvilken också gjort sig känd såsom häfdeforskare, anmodades uppgifva de kronan fordom tillhöriga gårdar, han hade sig bekanta. De båda lärde ingåfvo ock hvar sin förteckning å kungsgårdar, Runells försedd med bilagda handlingar, men Hadorphs hemtad endast från historiska uppgifter. Inom kommissionen var man af olika meningar om det vitsord, som kunde tillerkännas en dylik förteckning, och man frågade om »historierna vore nog till att göra en kungsgård». Hadorphs lista blef ock en längre tid hvilande, och då den tre år senare sändes till landshöfdingarne för närmare underrättelsers inhemtande, kunde antingen namnen på de uppgifna kungsgårdarne då mera ej igenfinnas, eller voro gårdarne sålda såsom bondgårdar, eller hade de redan förut blifvit tagna i anspråk såsom länegods.
En fråga, som stod i samband med reduktionen af kungsgårdarna och gaf kommissionen mycken sysselsättning, var den om indragning af kungsgårdarnes »af ålder tillydande tillhörigheter», hvilka, enligt riksdagsbeslutet, skulle reduceras jemte kungsgårdarna. Uttrycket var obestämdt, och inom kommissionen tvistades mycket om dess rätta tolkning, men slutligen förenade man sig om att med »tillydande tillhörigheter» borde förstås sådana hemman, utan hvilka kungsgården icke kunde brukas, och hvilka således nu skulle indragas, så framt de voro kronan afhända, hvaremot de hemman, som ej behöfde användas för kungsgårdens brukande, skulle vara fria från reduktion. Men då skiljandet mellan de behöfliga och icke behöfliga hemmanen berodde på omdömet om hvad kungsgårdens brukande kunde fordra och icke på någon genom lag eller häfd grundad bestämmelse, öppnades härigenom ett ganska vidsträckt fält för olika bedömanden. Jakob Fleming visade sig härvid mest benägen för ett mildare förfarande emot förläningstagarne och Anders Lindhjelm sökte medla mellan de stridiga meningarna, men kommissionens flertal höll strängt på kronans rätt, och så blef ett stort antal hemman, med mer än 80,000 d. s. årlig ränta, under titel af kungsgårdars tillhörigheter återkalladt till kronan.
Först senare kunde, i anseende till den tid, som åtgick för besittningshandlingarnas inlemnande, den stora mängd bortförlänta eller bortgifna hemman, som innefattades under benämningen Norrköpings besluts-gods, blifva föremål för kommissionens handläggning. Ett hufvudsakligt öfverläggningsämne i afseende å reduktionen af dessa gods var, huru föreskriften, att bortförlänade eller bortgifna kronogods, som icke gåfvo öfver 600 d. s. ränta, vore fria från reduktion, borde rätteligen tolkas. Denna punkt var så mycket ömtåligare, som den berörde lågadelns intressen och således en långt vidsträcktare krets än de föregående reduktionstitlarne, hvilka hufvudsakligen gälde högadeln. I Aug. 1681 började emellertid indragningarna af Norrköpings besluts-godsen, hvarvid tillgick så, att, sedan handlingarna inkommit och blifvit granskade, öfversändes listor å de kronan tillerkända godsen till landshöfdingarne, med anmodan att gå i författning om verkställigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
