Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillika sökte konungen förbättra de ingermanländska böndernes belägenhet. Friskjutsen, hvaraf de så hårdt trycktes, blef afskaffad, och konungen befalte, att gästgifverier och en bestämd skjutstaxa skulle införas. Likaså skulle en jordebok upprättas och en viss årlig ränta åsättas hemmanen.
Till Lifland afgick en kommission under generalmajor Lichtons ledning för att på stället undersöka och bestämma godsens beskaffenhet samt den rätt hvarmed de innehades, hvarjemte assistensrådet Sneckensköld, som en längre tid tjenstgjort i Lifland, utnämndes till ståthållare öfver de hemfallande godsen. Landtmätare öfversändes till Lifland för att afmäta godsen, och presterskapet anlitades för meddelande af nödiga underrättelser om dessas beskaffenhet, men sjelfva afgörandet, hvilka gods borde återfalla till kronan, uppdrogs åt reduktionskommissionen.
Alla dessa åtgärder afsågo likväl endast de gods, som i Lifland innehades af svenska adelsmän. Om de, som innehades af lifländska, skulle handlas på en landtdag, hvilken borde ofördröjligen sammankallas, och tillika försäkrade konungen godsens innehafvare att under vissa vilkor få arrendera dem, sedan de hemfallit till kronan.
Dessa beslut och åtgärder väckte stor oro i Lifland. Landtdagen sammanträdde under sommaren 1681, och i den kungliga propositionen framstäldes behofvet af en reduktion på samma vilkor, som innefattades i det svenska riksdagsbeslutet. Tillika begärdes adelns medverkan för landets affattande på riktiga kartor, hvarjemte konungen gaf tillkänna sitt beslut att afskaffa lifegenskapen på alla kronans gods, samt hemstälde till adeln att äfven upphäfva den å sina gods, »emedan den sträfvar emot den kristliga kärleken, hindrar ömsesidigt förtroende mellan herrar och underlydande samt förtager all lust till inflyttningar i landet».
Dessa konungens framställningar afslogos af lifländska adeln, som i stället erbjöd sig att utgöra en ansenlig bevillning till inlösen af de gods, som under panträtt innehades af svenska adelsmän. Konungen förklarade emellertid sig fortfarande sinnad att upphäfva lifegenskapen å de gods, hvilka hemföllo till kronan, och till Lichton kom befallning att med qvarstad belägga alla reduktion underkastade lifländska gods, till dess beslut hunne fattas, huruvida de skulle återkallas till kronan.
Följande året, 1682, företogs äfven reduktionsarbetet i Lifland med allvar af reduktionskommissionen, och konungen utfärdade i Augusti 1682 allmänna regler för den lifländska reduktionen. Till straff för sin ogenhet erhöll adeln icke arrendet af indragna kronogods, utan konungen föreskref, att de starostier och biskopliga gods, som återkommit till kronan, icke skulle utarrenderas, utan förvaltas af amtmän för kronans räkning, bland annat derföre att bönderne skulle kunna å dem röna en mildare behandling.
Med staden Riga företogs äfven en efterräkning, i det konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
