758 (Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionen - Riksdagen 1682

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle framkalla förbittring hos dem, som ledo deraf, var naturligt, och ju mer omfattande reduktionen blef, desto mera spridde sig ock oron och missnöjet. Man förespådde de betänkligaste följder för det allmänna. Utan stöd af sitt råd och sin adel, utan penningar, utan krigsmakt skulle konungen snart vara ohjelpligen förlorad, men också hela riket blifva lidande. Adelns talrika fordringsegare skulle blifva utarmade med dem, handeln afmattas genom deras fattigdom, som förut haft mesta tillgångarna att gifva den näring, utförseln aftaga och kronans inkomster minskas.

Det mer och mer kring sig gripande missnöjet var för konungen icke obekant, men, obekymrad om alla följder, oblidkelig mot andra och känslolös för egen fara, fullföljde han reduktionen så väl som förmyndareräfsten med orubblig fasthet och med full öfvertygelse om dess rättvisa. Reduktionens rättsenlighet var ock onekligen grundad i landslagens stadgande om konungens rätt att återtaga bortgifna eller förlänade kronogods, likasom äfven åtskilliga köp, förpantningar och byten varit så uppgjorda till förlust för kronan, att en räfst i detta hänseende väl var påkallad, men här, liksom vid utkräfvandet af förmyndareräfsten, gick man icke sällan för långt och gjorde sig skyldig till mången obillighet, som med skäl väckte förbittring, hvilket i synnerhet var förhållandet med den utsträckning af reduktionen, som vid de följande riksdagarna beslutades, och till hvilken vi återkomma vid berättelsen om dessa riksdagars förhandlingar.

Riksdagen 1682.

Tvänne af hufvudfrågorna vid 1680 års riksdag, förmyndareräfsten och den nya reduktionen, voro redan bragta till verkställighet, och det dröjde icke heller länge med tillämpningen af den tredje – den om rådets undanskjutande. Konungen, som lemnat hufvudstaden natten efter riksdagens upplösning, hade icke ens aktat nödigt att före sin afresa meddela rådet de sista mellan honom och ständerna vexlade statsskrifterna, som just rörde rådets ställning med hänseende till konungen. Först åtta dagar efter sin ankomst till Kungsör skickade han en befallning till Bengt Oxenstierna att om dem underrätta rådet, och sjelfva julaftonen afläts till detta en skrifvelse, hvarvid ständernes förklaring var bilagd. När den förekom i rådet, heter det i protokollet, att »deras excellenser påminde sig icke, det något så vigtigt ärende förr varit slutet utan föregången kommunikation med riksens råd». Riksdrotsen, som förr så ofta och så vältaligt yttrat sig under rådets öfverläggningar, satt nu tyst och anmärkte blott, att det låge en motsägelse i att råda efter sin ed och att tiga, så vida man ej tillfrågades. Knut Kurck yttrade: »Vi ha nu erfarit huru vi äro ansedde hos ständerna. Svara vi, så ställa vi oss i strid mot dem.» Öfverläggningen sjönk till en sakta hviskning och derefter beslöts, på

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/6/0778.html

		Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI / 758 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|