Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklaring öfver 4:de kapitlet i landslagens konungabalk samt förklarade, i kraft af egande makt att lag och laga förordningar statuera och göra, att dessa skulle hafva samma kraft som all annan Sveriges lag, samt att den, som handlade deremot, skulle anses såsom hade han förgripit sig mot konungens höghet.
Genom denna ständernas förklaring och den tolkning konungen deråt gaf lades sålunda den lagstiftande makten i konungens hand, emedan han härefter icke allenast egde samma myndighet som Sveriges konungar före honom, att utfärda administrativa författningar, utan det hädanefter berodde af hans välbehag att låta ständerna deltaga i förändrandet af rikets allmänna lag – en makt, den ingen svensk konung före honom egt och från hvars tillerkännande åt konungen man ock ofta räknat begynnelsen af Carl XI:s envälde.
Medan denna vigtiga fråga bragtes till afgörande, förekom inom sekreta utskottet adelns förslag rörande reduktionens utsträckning äfven till de öfriga stånden. Det blef nu deras ordning att råka i oro, men de lugnades, då underrättelse snart kom, att konungen var detta förslag föga bevågen. Det var ock den väsentliga skilnad mellan adelns förläningar och presterskapets boställen, att dessa åtnjötos såsom lön för fortgående verklig tjenstgöring, icke såsom belöning eller ersättning för redan beviljade egna eller förfäders tjenster mot staten, eller endast såsom kungliga nådebevis. Med de kronogods, som voro städerna förunnade, var ock förhållandet i det närmaste detsamma, så vida dessa gods utgjorde en del af magistratspersonernas aflöning, och i öfrigt voro dessa gods vanligen anvisade till något allmännyttigt ändamål, så att med detta hämdförslag från adelns sida ingenting uträttades, åtminstone för tillfället.
Andra vigtiga frågor, som vid denna riksdag afgjordes, voro dels den om en förändring i arfsrätten till tronen, hvilken genom 1650 års riksdagsbeslut blifvit inskränkt till Carl Gustafs manliga afkomlingar, men nu utsträcktes äfven till qvinnolinien, i likhet med hvad som skett genom arfföreningen vid Norrköpings riksdag 1604; dels om rikets styrelse under en möjligen blifvande minderårighet, hvarom ständerna ansågo det vara en fullmyndig konungs rättighet att förordna.
Dessa båda frågors afgörande hade icke mött några svårigheter eller väckt någon oro, men i sammanhang med den senare frågan begärde konungen en granskning af ståndens protokoll vid 1660, 1664 och 1672 årens riksdagar i hvad de rörde det som talats mot Carl Gustafs testamente. När dessa protokoll blifvit lästa, uppkallade konungen sekreta utskottets ledamöter och yttrade, att då åtskilliga svåra och smädliga uttryck der förekommit emot konungens fader, såsom skulle han hafva handlat emot sin konungaförsäkran, mot sin ed och mot Sveriges lag, hemstälde konungen till stånden, om de, som så talat, kunde anses såsom redlige patrioter. Stånden skyndade att förklara
sin afsky öfver förmätenheten i sådana yttranden; bondeståndet yrkade, att de, som fält dem, borde
straffas, andra tillvarnagel; adeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
