Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckan, samt att allmogen inom hvarje socken finge för sig ingå förening till ömsesidigt understöd vid afgånge knektars ersättande.
När, i början af indelningsverkets införande, roteringen skulle införas i de landskap, som derpå ingått, och utskrifning ske i de öfriga, inträffade oroligheter både i Vestergötland och Småland, der rotering då ännu ej var införd. När utskrifning skulle förrättas i Elfsborgs och Jönköpings län, vägrade allmogen att underkasta sig densamma. Två regementen fingo befallning att inställa sig der oroligheterna förefallit, och allmogen skingrade sig ej förr, än trupperna gifvit eld samt några bland bönderne blifvit sårade. Konungen förordnade derefter en undersöknings-kommission i hvartdera länet, då en bonde dömdes till döden, flera till gatlopp och många till böter. Oroligheterna visade emellertid huru förhatlig utskrifningen blifvit, och så mycket lättare blef det äfven att förmå allmogen i det ena landskapet efter det andra att ingå på det nya knektehållet.
För rytteriet fans visserligen redan före Carl XI:s tillträde till regeringen ett slags indelningsverk, men det hade råkat i stor oreda. Ryttarehemmanen hade, i stället att innehafvas och skötas af ryttarne, till en stor del kommit i händerna på åboer, som fullgjorde rustningsskyldigheten medelst sina tjenare. Äfven brukades att gifva hemmansräntan åt ryttaren och derefter låta honom sjelf hålla sig med häst och mundering eller, såsom det hette, »vara egen karl». På samma sätt tillgick, då i brist på kronohemman räntan af skattehemman blifvit till ryttarnes underhåll anslagen. Härigenom vans dock ingen säkerhet, att rustningsskyldigheten alltid blefve ordentligt fullgjord, och i öfverensstämmelse med det äldre indelningsverkets syfte att förse ryttaren med stadigt hem, utan att derföre binda honom vid omsorgen om hemmansjordens brukande, sökte konungen derföre nu förmå hemmans-åboerne att allmänt öfvertaga rustningsskyldigheten, så att de mot hemmansräntans tillgodonjutande förbundo sig att städse hålla dugliga ryttare, försedde med bestämda löneförmåner, hvartill hörde torp eller åtminstone bostad, upplåten af rusthållet. I afseende å kronans hemman förklarades härvid, att åbo, som ej ville åtaga sig rustningen på det sätt konungen fordrade, skulle från hemmanet uppsägas och detsamma till annan åbo upplåtas, hvilket på den tiden, då stadgad åbo- och besittningsrätt till kronohemman ännu saknades, icke innebar något obilligt eller ovanligt. Egare af skattehemman åter sökte konungen förmå till rustningsskyldighetens frivilliga åtagande och genomförde äfven efter hand denna sin afsigt, i det han tillika omsorgsfullt vakade deröfver, att rusthållen blefve tillräckligt starka, för att under alla omständigheter kunna draga de utgifter, som erfordrades för rytteriets vidmakthållande. Reduktionen gaf honom härtill medel i händerna, och de fleste genom den till kronan indragna hemman blefvo använda till att ordna dels rusthållen, dels aflöningen åt befälet vid landthären i allmänhet.
Arbetet härmed, likasom det med ordnandet af fotfolkets rotering,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
