Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklingen finnes ej uttryckligen uppgifvet. För en sådan friare utveckling mötte många hinder i tidens anda. Konungen tadlade 1691 professorerne i Upsala derför, att de på uppfinningar af onödiga nyheter och anstötligheter missbrukade de gåfvor Gud dem förlänat, samt meddelade ungdomen irriga och farliga lärosatser, och framför allt blef dem förbjudet att grubbla och forska i i teologiska saker. För öfrigt fortsattes tvisterna mellan professorerne vid alla universiteten lika ifrigt som förut, och bland dessa tvister voro de, som rörde de lärde herrarnes rang, icke de minst häftiga. Professorerne i Upsala fordrade rang framför alla andra professorer, men konungen afgjorde den 20 Juni 1695 denna högvigtiga fråga på det sätt, att första rummet skulle tillhöra förste teologie professorn i Upsala, och de förste teologie professorerne vid de öfriga högskolorna följa näst honom efter tjensteålder sig emellan, hvarefter alla öfriga professorer hade lika rang efter ålder i tjensten, endast med den skilnad att teologie professorerne hade försteget.
Universitetet i Åbo hade efter riksdrotsen Per Brahe, som i många år varit dess kansler, fått till hans efterträdare kanslipresidenten Bengt Oxenstierna 1681. Medan Johannes Terserus var biskop i Åbo, verkade han såsom universitetets prokansler ganska mycket för vetenskaplighetens förkofran derstädes, men efter hans afsättning 1664 förspordes ej synnerligen mycket om detta universitet, utom att de lärda tvisterna, som varit ganska häftiga äfven på hans tid, sedermera fortsattes med oförminskad ifver. I synnerhet fördes striden mellan professorerne Bång och Miltopæus om Guds förhållande till kyrkan med mycken hetta och satte hela universitetet i rörelse.
Det nya universitetet i Lund hade under danska kriget blifvit upplöst. Professorerne hade blifvit skingrade och staden i det närmaste förstörd. Efter freden 1679 tvekade regeringen, huruvida läroverket borde der fortsättas eller icke. Det sattes i fråga att förvandla det till ett högre gymnasium, äfven att från det till hälften nedbrända Lund flytta lärosätet till Landskrona, hvilket Johan Gyllenstierna ville göra till södra Skandinaviens hufvudstad. Tanken att förvandla denna högskola till ett gymnasium hade uppstått i följd af Carl XI:s öfvervägande benägenhet för soldatväsendet. Lärosätet hade nemligen haft sitt betydligaste underhåll af en mängd gåfvogods, som under katolska tiden tillfallit domkapitlet och af hvilka i början af 1670-talet omkring 420 voro anslagna till högskolan. En stor del af dessa kapitelgods användes nu af konungen att, i brist på andra hemman, indela ett under kriget i Skåne uppsatt rytteriregemente. Då tillgångarna för högskolans återupprättande härigenom blefve otillräckliga, ville konungen åtnöja sig med att i Lund hafva ett gymnasium, men han öfvertalades dock att frånträda denna afsigt, och ehuru universitetet ej återfick de förlorade godsen, lemnades i stället till dess underhåll omkring 2,300 tunnor skånskt kyrkotionde, och så upprättades detta lärosäte åter i Juni 1682. Några af de förut der anstälde professorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
