Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterhet och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggnadsföretagen. Redan under Christinas regering hade två hit inflyttade tyska bildhuggare, Jost Schütz och Johan Wendel Stamm, här utvecklat mycken verksamhet. Äfven den förres söner, Hans, Niklas och Heinrichs Schütz, gjorde sig kända genom en mängd arbeten i det högre ornamentsbildhuggeriet. Stamm bar titel af kunglig bildhuggare och gynnades mycket af riksdrotset Per Brahe, för hvilken han, bland annat, i marmor och gips bearbetade byster af hans slägtingar, af hvilka verk ännu ett par finnas å Skokloster. En svensk bildsnidare, Jöns Göstafsson i Norrköping, förfärdigade predikstolen i Christina kyrka i Falun, der Christi historia och apostlarnas bilder äro skurna i trä på ett sätt, som vittnar om verkligt konstnärskap. Jan Andersson Silfverling (f. 1636, d. 1693), bild- och stenhuggare i Wadstena, har i dervarande klosterkyrka med sant mästerskap utfört en stor tafla i tälgsten, föreställande Christi gång till Golgata. Hedvig Eleonora inkallade från Antwerpen flamländaren Nicolaes Millich, som der var en berömd konstnär. Han infann sig i Stockholm 1669 och fick uppdrag att med stoder och bröstbilder i marmor pryda den stora trappan i Drottningholms slott, hvilket uppdrag han fullgjorde på ett sätt, som måste betraktas såsom ganska förtjenstfullt, åtminstone för den tid, då det verkstäldes. För öfrigt bidrog Millich att gifva en högre lyftning åt svenska skulpturen äfven derigenom, att han 1672 från Tyskland till sitt biträde inkallade Burchard Precht (f. i Bremen 1651, d. i Stockholm 1738), hvilken sedermera här bildade en hel skola af skickliga ornamentsbildhuggare samt sjelf utförde en ansenlig mängd arbeten, bland andra den stora altarprydnaden i Upsala domkyrka, marmorvården öfver riksrådet Johan Gabriel Stenbock i Stockholms storkyrka, med flera. En annan ansedd bildhuggare Caspar Schröder omtalas äfven på 1690-talet. Han arbetade åtskilligt vid Drottningholm, och den stora dopfunten i Kungsholms kyrka, samt en bröstbild i marmor af Carl XI, nu i Upsala konstmuseum, äro för öfrigt hans mest kända arbeten. Samtidigt med den nya slottsbyggnaden började, jemte den tyska, en fransk bildhuggare-skola här utfyllda sig, i spetsen för hvilken stod René Chauveau, född i Paris 1663 och hit inkallad 1693, för att arbeta på slottets ornering, hvarmed han var sysselsatt till 1700, då han återvände till Frankrike. Jemte honom inkallades äfven för samma ändamål flere andre franske konstnärer, af hvilka några här stannade efter honom. Deras förnämsta verk äro de rika skulpturerna i stora galleriet, 2 tr. upp i norra delen af slottet, och lejonen å Lejonbacken, modellerade af Chauveau. Från samma tid har man ock en mängd porträttmedaljonger, särdeles fint arbetade i elfenben af en annan fransk konstnär Jean Cavalier.
Stämpelsnidare- och medaljgraverings-konsten hade vid denna tid två ganska framstående idkare i Anton Meybusch, som 1674 blef kunglig medaljör samt utförde flera förtjenstfulla arbeten, och Arvid Karlsten, (f. i Vermland 1647), som utträngde den förre och äfven i skicklighet var honom öfverlägsen. En stor mängd medaljer vittna om Karlstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
