Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerskapet, handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utskrifningar togos till matroser och borgerskapet fick biträda vid afstraffningar medelst gatulopp.
Borgerskapet visade emellertid synnerlig ifver att genom tvångsåtgärder söka befordra stadsmannanäringarnas förkofran. Det förra orimliga tvånget, att landtmannen icke sjelf fick sälja sin säd till bergsmannen eller bruksidkaren, utan att all sådan handel skulle ske genom någon borgare, hade visserligen blifvit af förmyndarestyrelsen afskaffadt, men förbudet mot landthandel fortfor, och Carl XI gaf städerna tillåtelse att genom s. k. utridare söka upptäcka och till bestraffning framdraga alla, som på landsbygden drefvo köpenskap. Vid 1680 års riksdag begärde ock borgareståndet, att landtbrukare, vare sig adelsmän eller bönder, icke skulle få fritt och af hvem som helst uppköpa oxar samt sedermera göda och försälja dem, ty en sådan näring tillhörde stadsboerne; men denna begäran blef dock ej bifallen. Deremot biföll konungen en annan af ståndet framstäld anhållan, att adelsmän derefter icke skulle till borgmästare utnämnas. År 1681 utverkade borgerskapet förbud mot allmogens seglation och 1682 ett förbud för mångelskor och andra att resa omkring i landet för att uppköpa varor, »ty», hette det, »bonden borde sjelf sälja sin vara i staden och till borgarena».
Handeln sökte Carl XI ifrigt befordra och vidtog i sådant hänseende flera nyttiga åtgärder. Fyrarnes antal ökades, deras inrättning förbättrades, och lotsväsendet blef nästan helt och hållet nyskapadt. Den förut nästan obrukbara Hjelmare kanal ombyggdes, och för att från Wermlands och Dals stora skogar kunna flotta timmer till Uddevalla, i stället att den indrägtiga trävaruhandeln förut gått till Norge, upprensades flera vattendrag och ombyggdes slussarne vid Lilla Edet. Varf upprättades i flera bland rikets hamnar och skeppsbyggeriet förbättrades. Derefter förbjöds att utrikes ifrån köpa fartyg samt att använda andra än svenska sjökaptener. Sjöfarten var dock hufvudsakligen inskränkt till de närmaste farvattnen. Efter förlusten af de svenska nybyggena i Amerika och Afrika sträckte sig svenska sjöfarten icke vidare till dessa verldsdelar, och äfven en resa till Medelhafvet ansågs för ett ganska vågadt företag. På det hela var dock Sveriges sjöfart i betydligt tilltagande. Stockholm, som 1651 hade endast 40 handelsfartyg, ägde mot slutet af Carl XI:s regering 79 helfria och 150 halffria. De öfriga städerna hade 42 af förra och 514 af senare slaget, och svenska handelsflottan sysselsatte öfver 4,000 sjömän, af hvilka ungefär en sjettedel voro utländningar. Vinsten å frakter steg till omkring 500,000 rdr årligen. Svenska skeppsbyggerierna togo ock en synnerlig fart, och efterfrågan å svenska fartyg från utrikes ort blef slutligen sådan, att man ej medhann att fullgöra alla beställningar deraf. Handeln på Frankrike erhöll betydlig utsträckning, och Carl XI fortsatte sin faders sträfvanden att draga rysk-holländska handeln från Archangel till de svenska Östersjöhamnarna Nyen, Narva och Riga, hvilket dock äfven nu ej ville lyckas, emedan holländarne ogerna sågo den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
