Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bref till Nils Bielke, i hvilket visserligen fortfarande uttalades benägenhet för det så länge å bane varande förbundet med Frankrike, men Bielke tillika ålades att ställa sig på förtrolig fot med kejsarens sändebud vid franska hofvet och låta dessa förstå, att Sverige var lika benäget till förbund äfven med andra makter. Kort derefter skrefs ock till svenske ministern i Haag, Nils Gyldenstolpe, att konungen nu beslutat ratificera det fördrag med Holland, hvarom länge varit underhandladt, men för hvilket konungen, likasom förut Gyllenstierna, dittills visat sig föga hågad och hvilket han äfven nu ville bekräfta endast under förbehåll, att i fördraget icke finge inflyta något betingande af lika handelsfördelar åt Holland, som vid freden blifvit medgifna för Danmark. Vid samma tid afgick också kanslipresidentens frände, grefve Gabriel Oxenstierna, såsom utomordentligt sändebud till Wien, och de första stegen voro sålunda tagna på en bana i helt annan riktning, än den Sverige dittills följt i sina förhållanden till främmande makter.
Ställningen i Europa var likväl nu sådan, att en dylik öfvergång från ett politiskt system till ett annat måste ske med yttersta varsamhet, så vida man icke ville utsätta sig för just den fara, hvilken man genom det förändrade systemet sökt förebygga – den af ett nytt krig. Pomern och Bremen voro nu nästan utan försvarsmedel, och det var högst sannolikt att Brandenburg och Danmark, som länge eftersträfvat dessa länder och endast af fruktan för Frankrike återhållits i sin lystnad derefter, skulle om underhandlingarna med Frankrike afbrötos, af franska regeringen uppeggas att gripa det så länge efterfikade bytet. Den uppgift, som skulle lösas, var således att förekomma, det icke de underhandlingar, svenska regeringen öppnat med Frankrikes förra fiender, skulle leda till någon brytning med Frankrike, hvarföre äfven underhandlingarna med denna makt måste fortsättas tills dess man kände sig fullt betryggad å andra hållet. Denna uppgift var likväl så mycket svårare, som underhandlingarna både i Paris och i Haag skulle, enligt träffad öfverenskommelse under den tid, då svenska regeringen ännu hade fullt allvar med danska förbundet, drifvas gemensamt med Danmark, hvars sändebud i följd deraf kunde bevaka hvart steg svenskarne togo; men, å andra sidan, hade man, i följd af denna gemenskap, ett band på Danmark, och Brandenburg trodde man skulle återhållas af Frankrike, så länge man vidhöll underhandlingarne med denna makt. Dessa fortsattes således, men med föreskrift för de svenska sändebuden att deri inlägga tillräckligt med svårigheter, för att afgörandet ej blefve allt för mycket fortskyndadt, hvilket ock lyckades.
Den 22 Mars 1681 ratificerade Carl XI den med Holland i Nimwegen ingångna freden, och tillika hade frågan om ett närmare förbund redan kommit till tals; men derjemte afläts några dagar derefter till franska regeringen ett motförslag, såsom svar å derifrån meddeladt utkast till ett fördrag med Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
