Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brandenburg hade väl icke biträdt detta förbund, men han hade redan förut i Mars 1685 med kejsaren ingått ett hemligt fördrag, öfver hvilket Bengt Oxenstierna i ett bref till konungen yttrade sin belåtenhet, emedan detsamma ytterligare betryggade Sveriges ställning.
För öfrigt fick Carl XI vid denna tid en ny anledning till missnöje med Frankrike, då hans dervarande sändebud Lillieroth meddelade, att en af landets store, hertigen af Feuillade, lät till Ludvig XIV:s ära i Paris uppresa hans bildstod, å hvars fotställning i upphöjdt arbete syntes, bland annat, »ett beläte, bugande, med en krona i handen, för konungen i Frankrike, hvilket skall beteckna, att han hafver hulpit eders maj:t till de tyska provinserna igen, genom sista freden, och förutan det, att samma beläte är temligen likt, ser man der hos en fana med tre kronor uti». Carl XI befalte genast sin minister göra föreställningar häremot, och då de ej hjelpte, ålades Lillieroth i Mars 1686 att lemna Paris utan att taga afsked, »emedan», skref konungen, »oss ingalunda anstå vill att låta vår minister afvakta och åskåda dessa indigniteter». Det anstötliga »belätet» blef emellertid på Lillieroths föreställningar borttaget.
I så fredlig anda förbundsfördraget i Augsburg än var affattadt, upptog Ludvig XIV det dock såsom en mot Frankrike riktad krigshotelse och fordrade nu, att det två år förut ingångna tjuguåriga stilleståndet skulle förvandlas till en stadigvarande fred, samt hotade under våren 1687 att med härsmakt infalla i tyska riket, om denna fordran icke efterkoms före slutet af Mars månad. Kejsaren tycktes icke obenägen att gifva efter för denna fordran, för att dymedelst få friare händer mot turkarne; men Carl XI afstyrkte på det högsta en dylik eftergifvenhet, hvarigenom de gjorda inkräktningarna från tyska riket skulle för alltid tillerkännas Frankrike, och kurfursten af Brandenburg arbetade i samma syftning, hvilket ock slutligen ledde derhän, att kejsaren bestämdt vägrade sitt bifall till det franska förslaget.
Sverige och Brandenburg hade sålunda åter börjat närma sig hvarandra. Redan i Februari 1686 hade ett hemligt försvarsfördrag blifvit afslutadt mellan båda, och Carl XI kunde sålunda känna sig trygg mot anfall från detta håll. Äfven med Holland hade i Januari 1686 ett försvarsfördrag blifvit ingånget och genom Augsburger-fördraget kunde Carl XI anse Sverige tryggadt mot Frankrikes försök att till fredsbrott uppvigla dess grannriken. Han hade nu tillika genom de ihärdigaste bemödanden lyckats ordna och förstärka sin krigsmakt både till lands och sjös, och genom allt detta hade Sveriges ställning blifvit en helt annan än under första tiden efter krigets slut. Detta visade sig ock af ett nytt uppslag, som nu inträdde i Sveriges utrikes politik.
Carl XI hade ingått på Bengt Oxenstiernas förslag att frånträda förbundet med Frankrike och öfvergå till dess motståndare, af farhåga att ett fortsatt förbund med den eröfringslystne Ludvig XIV snart nog skulle inveckla i Sverige i nya krig. Denna politiska omkastning hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
