Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uträttat, hvaröfver kejsaren, som detta år lidit åtskilliga motgångar äfven mot turkarne och väl behöfde all den hjelp han kunde få, allvarsamt beklagade sig.
Lika litet uträttade den svenska hjelpsändningen till sjös. De tolf krigsskeppen, öfver hvilka vice amiralen Ankarstierna detta år fått befälet, voro färdiga att utlöpa redan i April 1690, men åtskilliga svårigheter uppstodo rörande sättet för deras användande. Från Holland föreslogs, att de skulle föra holländsk flagg och officerarne anses vara i holländsk tjenst; men sådana fordringar af »en republik» fann Carl XI opassande. Ett annat förslag, att den svenska eskadern skulle handla på egen hand och segla till Canada för att hindra och förstöra de franska fiskerierna vid Terra Nova, fann Carl XI »ovärdigt, oanständigt och overkställbart». Medan man så underhandlade om sättet för den svenska eskaderns användande, blef holländska flottan slagen af franske sjöhjelten Tourville, och då fick svenska eskadern, som aldrig kommit längre än till Marstrand, befallning att återvända till Carlskrona, der den inträffade i Augusti.
Sveriges bundsförvandter kunde naturligtvis icke vara belåtna med detta den svenska regeringens sätt att uppfylla sina förbindelser; men, å andra sidan, hade Carl XI äfven mycket att beklaga sig öfver det intrång svenska handeln fortfarande led af sjömakternas tvångsåtgärder. Härom fördes flitiga underhandlingar, men hvilka uträttade lika litet till Sveriges förmån som dess hjelpsändning till bundsförvandternes.
Nils Bielkes inflytande hos konungen tycktes detta år börja mer och mer öfverväga Bengt Oxenstiernas. På hans inrådan erbjöd Carl XI de krigförande makterna sin bemedling, hvilken dock för tillfället afböjdes; men äfven under året 1691 blef Sveriges utlofvade hjelpsändning så länge fördröjd, att bundsförvandterne hade ingen nytta deraf, och nu uppgjorde Bielke en storartad plan att genom ett närmare förbund mellan Sverige, Danmark och åtskilliga af furstarne i norra Tyskland bilda ett tredje parti, som skulle kunna gifva utslaget mellan de krigförande makterna och förmå dem till fred. I Februari 1691 lyckades Bielke under ett besök i Hannover förmå dess hertig till en närmare förbindelse med Sverige, och kunde snart för konungen anmäla, att hertigarne af Braunschweig-Wolfenbüttel, Sachsen-Gotha och Sachsen-Weimar samt biskoparne af Münster, Hildesheim och Paderborn blifvit utaf hertigen af Hannover öfvertalade att biträda detta förbund för fredens upprätthållande inom tyska riket, och att de förbundne redan kunde uppställa en krigsmakt af 36,000 man. Derefter begaf sig Bielke till Köpenhamn, der han förespeglade konung Christian den så länge eftersträfvade besittningen af hela Sleswig och Holstein, hvaremot hertigen skulle af Sverige få Bremen, såsom ersättning hvarför Brandenburgs andel af Pomern skulle tillfalla Sverige och Brandenburg i stället erhålla en del af Schlesien, så att det slutligen blefve kejsaren, som finge vidkännas denna uppgörelse. Konung Christian gick gerna in derpå, och med lysande utsigter till framgång åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
