Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XI:s samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ständigt missnöjde, trumpne, häftige fadern och den icke mera vekhjertade modern. Den äldsta prinsessan, Katarina, var nu 26, den yngre, Maria Elisabeth, 24 år gammal, men behandlades som halfvuxna barn och saknade alla sin ålders nöjen, likasom äfven det förtryck, de voro underkastade, ytterligare förbittrades af hela familjens knappa vilkor. I sin nöd vände sig de båda prinsessorna till sina halfsystrar, grefvinnorna Christina och Elisabeth Oxenstierna – deras moder Elsa Elisabeth Brahe, en brorsdotter till riksdrotsen Per Brahe, var nemligen, då hon 1661 förmäldes med hertig Adolf Johan, enka efter rikskansleren Erik Oxenstierna, den store Axels son. Den äldre af dessa de unga prinsessornas halfsystrar, Christina, var nu gift med sin syssling grefve Gabriel Oxenstierna af Croneborg, den yngre Elisabeth, med grefve Gustaf Adolf De la Gardie, rikskansleren, sedermera riksdrotsen Magnus Gabriel De la Gardies äldste son. Båda halfsystrarna dröjde ej att visa sitt deltagande för de olyckliga prinsessorna. Grefvinnan Christina Oxenstierna skref till prinsessan Katarina ett mycket vänligt och mycket illa stafvadt bref, vittnande vida fördelaktigare om hennes hjertelag än om hennes skrifkunnighet, men hvilket af en tillfällighet råkade i hertigens händer och så förbittrade honom, att han mot grefvinnan inledde en formlig rättegång. Ännu värre försyndade sig grefvinnan Elisabeth De la Gardie genom att skicka penningar till sina halfsystrar. Hertigen skref genast ett mycket högtidligt bref till grefvinnans man, grefve Gustaf Adolf De la Gardie, hans egen systers Maria Euphrosynas son, fordrande af honom uppgift å den skickade summan och hvarföre den blifvit sänd hertigen ovetande; men grefven svarade värdigt tillrättavisande, att »sådana små particulariteter syskon emellan, hvilka hvarandra all trohet och affection skyldiga äro», icke af honom kunnat eller bort efterfrågas – ett svar som ytterligare uppretade hertigen så, att han hotade också grefven med en rättegång, hvilken hotelse dock ej synes blifvit verkstäld.
De båda prinsessorna, så väl som deras yngre bror Gustaf Samuel, funno slutligen vistelsen på Stegeborg så odräglig, att de med biträde af ett par utaf familjens tjenare en natt i November 1687 sökte rymma derifrån, men hvilket försök blef genom föräldrarnes vaksamhet förekommet, hvarefter deras belägenhet ytterligare förvärrades. De funno likväl utväg att till konungen framskaffa en bön om hjelp, och han sände landshöfdingen Lovisin att närmare undersöka förhållandet, hvarom Lovisin sedermera till konungen aflät en utförlig berättelse, af hvilken man, bland annat, finner, att de furstliga barnen icke ens erhöllo tillräcklig föda. Mot Lovisin visade sig hertigen emellertid ovanligt undfallande; men då konungen, rörd af Lovisins berättelse, lofvade bekosta utrikes resor för sönerne och taga döttrarna till hofvet, var detta icke hertigen till nöjes, emedan sönerne icke fått tillträde till något högre embete, utan han svarade med nya förolämpningar. De furstliga barnen lyckades likväl till slut en natt i Juli 1688 rymma från det otrefliga fädernehemmet samt flydde till Stockholm, der konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
