Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1685, blef friherre 1687 och afled i Mars 1689. Thegner hade tidigt uppträdt såsom adelsväldets motståndare och högadelns fiende. Under förmyndarstyrelsen kunde han dock föga göra dessa åsigter gällande, men redan under första riksdagen efter Carl XI:s tillträde till regeringen, den i Upsala 1675, framstod Thegner såsom en bland de ifrigaste att genomdrifva gransknings-kommissionen, hvarigenom förmyndareräfsten inleddes. I olikhet med de fleste, hvilka då uppträdde såsom högadelns motståndare, var likväl Thegner vid denna tid ingen förfäktare af det kungliga enväldet, utan snarare af ett utvidgadt folkvälde. Han yrkade nemligen vid 1678 års riksdag, att ständerna, som beviljade statsmedlen, borde äfven hafva rättighet att både bestämma sättet för deras användande och begära redovisning derför, äfvensom att, vid embetsmäns tillsättande, vederbörande kollegium eller, när det var fråga om vigtigare embeten, ständerna borde ega rättighet att föreslå skickliga personer, bland hvilka konungen sedermera hade att utse den han funne lämpligast. Dessa åsigter voro likväl alltför mycket stridande mot den då rådande benägenheten för en starkare konungamakt att vinna något insteg, och man finner icke heller sedermera hos Thegner några bemödanden att motarbeta det kungliga enväldet, hvilket han tvärtom ifrigt befordrade genom sina reduktionssträfvanden. Jemte Clas Fleming blef han själen i reduktionsverket, hvars utsträckning han väsentligt bidrog att genomdrifva vid 1682 års riksdag, då han styrde icke blott borgareståndet, hvars talman han var, utan äfven presteståndet. Han belönades ock för sina förtjenster härvid genom de ofvannämnda befordringarna, men fick å andra sidan äfven många och bittra fiender, af hvilka han blifvit skildrad såsom en hatfull, samvetslös och orolig ränksmidare. Hans öfverlägsna förmåga har dock ingen kunnat bestrida. Såsom borgmästare styrde han magistraten och såsom talman borgareståndet så enväldigt, att ingen vågade yttra sig emot honom, och likasom han på rådhuset medtog af honom på förhand uppsatta domar i de mål, som skulle föredragas, hade han äfven under riksdagarna på förhand uppsatt ståndens yttranden. Icke mindre myndig var han sedermera som statens embetsman, och hade alltid stort inflytande hos konungen.
Jakob Gyllenborg, son till apotekaren i Upsala Simon Volimhaus, var född derstädes den 7 Mars 1648. Han gjorde sig tidigt känd för ovanlig arbetsförmåga, skarpt förstånd och lätt fattningsgåfva, blef kommissarie i kammarrevisionen 1674 och följande året gift med Thegners dotter, hvarefter han fick den ena befattningen efter den andra, först genom sin svärfaders inflytande och sedermera genom egen duglighet. Så blef han assessor i kammarrevisionen 1676, adlades 1680 och antog då namnet Gyllenborg, blef assessor i reduktions-kommissonen samma år, kammarråd 1685, direktör i liqvidations-kommissionen 1686 och öfver hela reduktionsverket 1687, landshöfding i Upsala och Stockholms län 1689, friherre samma år, landtmarskalk vid 1693 års riksdag samt kungligt råd och grefve 1695. Hans verksamhet såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
