Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der sin vanliga kraft och hade äfven sin vanliga framgång. Med så brinnande nit höll han sina föreläsningar, sina predikningar och sina förhör, att en helt ny anda röjde sig i universitets-staden. Det förra bullersamma utsväfvande lifvet upphörde nästan alldeles, likasom de förut ofta ganska våldsamma uppträdena mellan stadens ungdom och studenterna. I stället infunno de sig gemensamt vid hans andaktsstunder, och äfven stadens äldre invånare sökte der upplysning och uppbyggelse. Jemte det han så verkade i Upsala, fick han icke sällan tjenstgöra äfven vid hofvet och tvekade då ej att ganska öppet och frimodigt uttala sin mening, när något förekommit, som han ej gillade. Så framhöll och klandrade han ganska allvarsamt de obilligheter och orättvisor, som utöfvades under reduktionsverkets fortgång, bestraffade såsom ett afskyvärdt missbruk, att man anförde s. k. statsorsaker såsom ursäkter för falskhet och löftesbrott, tillhörde på intet sätt de predikanter, som prisade enväldet, utan varnade tvärtom vid flera tillfällen för missbruk deraf, o. s. v. Oaktadt allt detta eller snarare just för denna frimodighet satte Carl XI högt värde på Svedberg samt gaf honom flera bevis på sitt förtroende och sin tillgifvenhet. Redan 1691 hade Svedberg fått kallelse att deltaga i den kommission, som blifvit tillsatt för att öfverse och förbättra den gamla bibelöfversättningen. Äfven här utvecklade han den största verksamhet och införskref med stora kostnader sättare, papper, stilar m. m. från Tyskland, för att få den nya bibelupplagan äfven till sitt yttre så fullkomlig som möjligt; men hela arbetet strandade mot de betänkligheter, som af flera kyrkans fäder yttrades i afseende å några delar af den nya öfversättningen. Vi hafva i det föregående omtalat huru på samma sätt Svedbergs nya psalmbok blef ogillad, ehuru 32 af honom författade eller öfversatta psalmer infördes i den år 1695 antagna psalmboken, af hvilka 22 öfvergått till den nuvarande. Svedberg hade nemligen för sin frimodighet fått många ovänner bland presterskapet, hvilka icke underläto att göra honom all den förargelse de kunde. Hos konungen förmådde de dock ej nedsätta honom. I Oktober 1694 blef Svedberg utnämnd till förste teologie professor och domprost i Upsala samt var ända till Carl XI:s död i orubbad besittning af hans aktning och förtroende.
Johan Fischer var, likasom Spegel och Svedberg, en af dem, hvilka under Carl XI:s regering gjort sig mest förtjente om svenska kyrkan, ehuru hans verksamhet utöfvades inom ett annat område än deras. Född i Lübeck, blef han, efter genomgångna studier i Rostock och Hamburg, förordnad till luthersk superintendent hos pfaltzgrefven af Sulzbach, och i början af 1670-talet kallades han till generalsuperintendent i Lifland, genom dåvarande generalguvernören Clas Totts försorg. På denna plats uträttade han sedermera utomordentligt mycket för bildningens och upplysningens befordrande, så väl hos presterskapet som hos dess åhörare. Han utverkade upprättandet af flera nya undervisningsverk, ombesörjde tryckning och spridning bland folket af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
