Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutade studier 1661 företagit en resa genom Tyskland och Schweiz till Venedig och Rom, der de dröjde öfver ett år och på drottning Christinas bekostnad fingo lära alla adeliga öfningar. Hon erbjöd äfven en kammarherreplats åt Hans, men han undanbad sig densamma och fortsatte, jemte brodern, sin resa till Neapel, hvarifrån de öfver Paris och Holland begåfvo sig till England, der Hans, såsom nyss nämndes, tog tjenst vid flottan och deltog i dess strider under kriget 1665 och 1666. Vid underrättelsen om bremiska krigets förestående utbrott skyndade han att anmäla sig hos fältherren Wrangel och blef kaptenlöjtnant 1665; men när hela kriget stannade vid blotta demonstrationer, begaf han sig till Sverige och antogs 1669 till kammarherre hos konungen, i hvars ynnest och förtroende han snart gjorde stora framsteg. När danska kriget utbröt, bad han att få tjena vid flottan och utnämndes 1675 till amiralitets-kapten, 1676 till vice amiral och innan detta års slut till amiral samt 1678 till öfveramiral. Han deltog dock ganska verksamt äfven i striderna till lands och utmärkte sig än i fältslaget vid Lund, än i sjöslaget vid Kjögebugt, än vid Blekings återeröfring från danskarne, än vid försvaret af Öland, samt fick slutligen befälet öfver flottan och lyckades så väl att bevara densamma som äfven att, oaktadt den fiendtligas betydande öfverlägsenhet, dermed uträtta långt mer än man kunnat vänta. Efter krigets slut var han, vid 1680 års riksdag, de konungskes kraftigaste och beslutsammaste ledare, förgick sig icke sällan, men bidrog dock ganska väsentligt till det konungska partiets seger, enligt hvad redan vid berättelsen om denna riksdags förhandlingar är visadt. Han fick också nu det ena vedermälet efter det andra af konungens ynnest, blef amiral-generallöjtnant 1679, guvernör i Kalmare län och Bleking 1680, generalguvernör derstädes 1683, amiral-general 1684, kungligt råd samma år och grefve 1687. Vi hafva äfven i det föregående omtalat hans stora förtjenster om Carlskronas anläggning och svenska flottans nyskapande, hvilket hufvudsakligen var hans verk, under hvars utförande han hade ganska svåra strider att utkämpa mot afund och illvilja hos somliga, tröghet hos andra, olika åsigter om lämpligaste platsen för flottan hos ännu andra, samt var vid mer än ett tillfälle ganska nära att se hela sitt verk göras om intet; men genom orubblig ihärdighet och aldrig svigtande kraft bragte han slutligen sitt stora verk till fullbordan och förvärfvade sig derigenom oförgätliga anspråk på sitt fäderneslands tacksamhet. Han fick också ännu före lefnadens slut visa hvad hans nyskapade flotta kunde uträtta, och vi skola återfinna honom under Carl XII:s krig.
Axel Wachtmeister, den förres yngre broder, var född i Stockholm den 13 Januari 1643. Efter fullbordande af den utländska resa, han företagit i sällskap med sin äldre broder, fick han åtfölja sin svåger Bengt Oxenstierna under dennes beskickning till åtskilliga främmande hof; men Axel Wachtmeister håg stod redan mera åt krigareyrket än åt diplomatien, hvartill den godmodiga öppenhjertighet, som låg i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
