Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarne - Vetenskapsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lynne, ock gjorde honom mindre lämplig, medan hans jättelika kroppskrafter och eldiga mod så mycket bättre lämpade sig för det förra yrket. Han gick också snart i krigstjenst och blef öfverste vid utbrottet af kriget i Bremen 1675. Under detta krig utmärkte han sig vid flera tillfällen genom ett mod och en rådighet, som gränsar till det otroliga. Med den obetydligaste truppstyrka vann han den ena segern efter den andra, till och med tre sådana på en dag, visserligen endast smärre träffningar, men hvarunder han alltid hade att kämpa med en ojemförligt öfverlägsen fiendtlig styrka. Efter det modigaste försvar af Schwinger-skans, då vallarne voro halfgrusade och besättningen hade sammansmält till 26 man, ville Axel Wachtmeister ändock ej gifva sig, utan med dessa slå sig igenom fienden; men de vägrade och kastade ifrån sig vapnen. Han måste då gifva sig fången och blef af den fiendtlige befälhafvaren, hertigen af Celle, med mycken aktning mottagen samt utvexlades innan kort och skyndade att deltaga i skånska kriget. Kort efter slaget vid Lund ankom han till hären i Skåne och uttryckte sin djupa bedröfvelse öfver att ej hafva fått deltaga i detta slag, der hans bror Hans så utmärkt sig. Sjelf fick han likväl taga en ganska ärofull del i det återstående af kriget, utmärkte sig vid flera tillfällen, synnerligast vid Blekings återtagande från danskarne och under Christianstads belägring, samt tillvann sig Carl XI:s tillgifvenhet i så hög grad, att han under de följande 19 åren var konungens förtroligaste vän och nära nog oskiljaktige följeslagare. Han erhöll ock flera bevis å denna konungens tillgifvenhet, blef generalmajor af kavalleriet 1676, kungligt råd och grefve 1693, fältmarskalk samma år och president i krigskollegium 1697. Likasom brodern var han en af det konungska partiets ifrigaste ledare under riksdagarna och fortfor dermed äfven sedan brodern tyckes tröttnat. I själsegenskaper såväl som i bildning synes han varit brodern underlägsen, men han utmärkte sig alltid genom en ridderlighet och öppenhet, som vann aktning och erkännande hos alla, och man vet intet exempel att han missbrukat det synnerliga förtroende Carl XI för honom hyste. Han dog vid 56 års ålder den 24 Juli 1699.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
