Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ulrika Eleonoras regering. Återtåget från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättelse om Carl XII:s död och för att tillika göra prinsessan närmare bekant med sinnesstämningen inom hären samt gå henne tillhanda med råd och upplysningar.
Den 5 December hade Sicre ankommit till Stockholm och framfört dödsbudet först till arfprinsens tillgifne anhängare, öfverståthållaren friherre Gustaf Adam Taube, hvilken genast, åtföljd af Sicre, skyndade till kungshuset, för att meddela prinsessan den erhållna underrättelsen, hvaraf hon så upprördes, att hon var nära att svimma. Hon hemtade sig dock och biföll de mått och steg, som nu togos. Rådet sammankallades och underrättades om konungens död, hvilken man beslöt till en början hålla hemlig. Endast sex rådsherrar voro närvarande: Carl Gyllenstierna, Nils Stromberg, Arvid Horn, Jakob Spens, Gustaf Cronhielm och Nicodemus Tessin. Prinsessan yttrade, att den bedröfliga underrättelsen ej borde göras allmänt bekant, innan den tillkännagåfves från predikstolarna; men dervid mötte den svårigheten, att man vid ett sådant tillkännagifvande plägade hugna församlingen med en lyckönskan till den kungliga person, som blifvit den aflidnes efterträdare. Från denna vana borde man ej heller nu afvika, emedan sådant skulle antyda, att så väl prinsessan som rådet droge hennes successionsrätt i tvifvelsmål. Horn tillstyrkte, att Ulrika Eleonora icke skulle genast förklara sig för drottning, utan endast, likasom 1713, träda i spetsen för rådet och gemensamt med det föra regeringen till dess ständerna hunne sammankomma; men prinsessan stod fast vid yrkandet på sin rätt. Dock förklarade hon sin mening vara att »föra styrelsen på gamla sättet med råds råde och hafva rikets och undersåtarnes välfärd för sitt endaste ögnamål». Hon hade för öfrigt i statssekreteraren Samuel Barck en klok och tillgifven rådgifvare, kunde genom Taube räkna på hufvudstadens garnison och hade till gemål härens öfverbefälhafvare. De få närvarande rådsherrarne åter voro icke ens säkra på hvarandras tänkesätt, hade länge varit uteslutna från allt deltagande i vigtigare angelägenheter och egde för tillfället ingen makt att stödja sig på. De gåfvo också efter, önskade prinsessan lycka till sitt anträde till regeringen och helsade henne såsom Sveriges drottning. Ännu samma afton arresterades von der Nath och hans »främmande handtlangare».
Under tiden hade Ulrika Eleonoras medtäflare om Sveriges tron, hertig Carl Fredrik af Holstein, sökt godtgöra hvad han vid första underrättelsen om Carl XII:s död försummat. För att icke lida genom den allmänna förbittringen mot Görtz och dennes holsteinske medhjelpare skyndade hertigen att skilja sig från både Görtz och dem samt yrkade, såsom den aflidne konungens närmaste manlige frände, på högsta befälet öfver hären och att erkännas såsom Sveriges enväldige konung. Härom tvistades inom högqvarteret under loppet af både den 2 och 3 December; men det vida öfvervägande flertalet af härens befäl ville icke höra talas om enväldets bibehållande och äfven hertigens arfsrätt blef af många bestridd. Öfverste Sten Arvidson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
