8 (Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ulrika Eleonoras regering. Återtåget från Norge - Riksdagen 1719

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ulrika Eleonora hade i början visat sig ännu mera än sin gemål angelägen om enväldets bibehållande, men hade, af samma skäl som han, funnit sig snart nog föranlåten att afstå från yrkandet derpå, då krigsbefälet öppet förklarat sig deremot och inom rådet Horn allvarligt varnat henne för följderna af en fortsatt vägran att afstå derifrån, samt hertigen af Holstein redan begynt äfven förklara sig villig att frånträda detsamma, derest han blefve Sveriges konung. Hon medgaf sålunda, att en riksdag finge sammankallas, för att bestämma det blifvande regeringssättet, och att intill dess styra riket med råds råde.

Söndagen den 7 December upplästes i hufvudstadens kyrkor kungörelsen om konungens död och om Ulrika Eleonoras uppstigande på tronen, »till obeskriflig allmän glädje», såsom det hette i kungörelsen. Efter gudstjensten mottog hon formliga lyckönskningar och blef äfven öfverallt i landsorterna erkänd såsom Sveriges drottning, utan att något försök gjordes till förmån för hertigen af Holstein.

Den 15 December utfärdades en kallelse till »riksens» ständer, icke längre till »kongl. maj:ts», att den 20 Januari 1719 sammanträda i Stockholm, och i denna riksdagskallelse förklarade drottningen, att hon i kraft af sin arfsrätt bestigit tronen, men att hon likväl ville »alldeles afskaffa den så kallade suveräneteten och sätta riksens styrelse uti dess gamla skick och väsende igen».

Riksdagen 1719.

Allt efter som riksdagsmännen sammanträdde i Stockholm, blefvo yttringarna mot det kungliga enväldet mera högljudda och bestämda. Det visade sig snart huru allmänt hatadt det blifvit och huru mycket man fruktade för dess fortfarande. Då man ansåg arfsrätten till tronen innebära en rättighet att äfven utöfva enväldet, ville man ej erkänna den hvarken hos drottningen eller hertigen af Holstein, och vid de förberedande sammankomster, som höllos innan riksdagen öppnades, yttrade man sig ganska allvarsamt, icke mot Ulrika Eleonoras person, ty att hon borde blifva Sveriges drottning, derom voro alla ense, men väl mot det olagliga sätt, hvarpå hon tillvällat sig en regerande drottnings namn och myndighet, hvilket borde kraftigt tillrättavisas, att ej några vådor för folkets frihet deraf skulle uppstå. Man beslöt derföre, att, ehuru hon sjelf offentligen förklarat sig hafva till följd af arfsrätt öfvertagit regeringen, erkände man likväl icke någon sådan rätt; att oaktadt hon sjelf förklarat sig för drottning, var hon likväl endast svensk prinsessa och hessisk arfprinsessa intill dess hon af svenska ständerna blifvit utkorad till Sveriges drottning; att de åtgärder, hon af sjelftagen myndighet anbefalt, skulle anses ogiltiga, så länge de icke blifvit af ständerna bekräftade; att hon således ej heller haft laglig myndighet till någon riksdagskallelses utfärdande, samt att det

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/8/0016.html

		Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden / 8 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|