Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya regeringsformen genomdrifvits. Både inom adeln och presteståndet det hade flere yrkat, att konungen borde fritt få välja sitt råd, och så väl inom stånden som inom sjelfva rådet hade man funnit betänkligheter vid att konungen vore förbunden följa flertalets mening. Hos flertalet vid riksdagen voro likväl hatet mot enväldet och fruktan för dess återinförande så öfvervägande, att man tyckte sig aldrig kuuna vidtaga nog kraftiga försigtighetsmått mot en sådan olycka. Derföre intogs i drottningens försäkran, så väl som i regeringsformen, ett högtidligt ogillande af suveräneteten, och tillika uppsattes en särskild s. k. suveränetetsed, innefattande en förbindelse att med lif och alla krafter afvärja det oinskränkta konungaväldet, hvilken ed skulle afläggas af alla embetsmän, högre och lägre, andeliga och verldsliga, militära och civila, samt aflades af ständerna vid drottningens kröning.
Drottningen hade med mycken motvilja undertecknat den nya regeringsformen och det hade slutligen skett endast derföre, att hon insåg sig hafva intet annat val än att antaga densamma eller afsäga sig regeringen, hvartill hon så mycket mindre kunde förmå sig, som ständernas val i sådant fall otvifvelaktigt fallit på hertigen af Holstein, mot hvilken hon alltid hyst en djup ovilja, hvaremot hennes ifrigaste önskan var att få öfverlemna kronan åt sin gemål, arfprinsen af Hessen. Hennes förtrogne rådgifvare, statssekreteraren Barck, hade låtit henne förstå, att det väl icke vore omöjligt att framdeles efter hand återtaga något af den makt, hon nu nödgades afstå, men rådde henne att för tillfället gifva efter, och hon följde detta råd.
Efter Ulrika Eleonoras högtidliga erkännande för Sveriges drottning på rikssalen den 21 Februari återstod endast hennes kröning, hvilken förrättades i Upsala den 17 Mars, hvarefter hennes hyllning försiggick i Stockholm å kungshusets borggård den 11 April. Hon hade vid kröningen visat sig mycket snäf mot adeln, som mest yrkat på inskränkningarna i konungamakten, men mycket nådig mot presteståndet, inom hvilket de flesta rösterna höjt sig mot dessa inskränkningar. Hon hade stält 200 hästar till ståndets förfogande för resan till Upsala och hade gifvit erkebiskopen tillstånd att till teologie doktorer promovera 13 af ståndets ledamöter.
Presterne begagnade ock tillfället att utarbeta ett förslag till förbättrade privilegier för sitt stånd, likasom äfven adeln sökte åt sig utverka nya privilegier. För adeln lyckades det ock att den 26 Maj 1719 få drottningens bekräftelse å ståndets nya privilegier, hvarigenom det återfick de flesta af de rättigheter, som under Carl XI:s envåldsregering gått förlorade. Så länge presterne hade någon förhoppning att få sina privilegier godkända på samma gång som adelns, hade de icke begärt del i af adelns förslag; men sedan detta hopp slagit felt och endast detta förslag blifvit stadfästadt, förenade sig preste- och borgarestånden om en protest mot de adeliga privilegierna samt ingingo gemensamt till drottningen med en anhållan, att privilegiifrågorna i allmänhet måtte hvila till nästa riksdag, då båda stånden förbehöllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
