Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock visat sig, att öfver allt, der man med allvar försvarade sig, voro ryssarne ej synnerligen fruktansvärda.
Under tiden hade ryska skärgårdsflottans södra afdelning, den starkaste af de tre, hemsökt Södermanlands och Östergötlands kuster. Den 14 Juli visade den sig vid Dalarö, härjande på öarna deromkring, inlopp i Bagge-fjärden och brände Bo herrgård; men vid Stäket hade prinsen låtit göra försänkningar och lägga trupper, som hindrade fiendens vidare framträngande, hvarefter härjningarna fortsattes i Stockholmsskären, Utö grufvor förstördes samt nästan alla både herre- och bondgårdar brändes. Den 21 Juli kommo ryssarne till Brandalsund, hvarest, så väl som längre upp i viken närmare Södertelje, trupper landsattes och tände eld på de yttersta husen i staden. Urbanowitz hade med Bielkes tre- och femmänningarne dagen förut kommit till staden och lyckades äfven drifva fienden tillbaka till sina galerer, hvarefter elden släcktes och större delen af staden räddades.
Landshöfdingen i Nyköpings län, friherre Germund Cederhielm, hade den 11 Juli meddelat kronobetjeningen regeringens befallning att uppbåda och beväpna allmogen, men först den 21 Juli anmodade han generaladjutanten Göran Rosenhane, som händelsevis var hemma på sina gods, att öfvertaga befälet. Södermanlands regemente hade blifvit draget till hufvudstaden och intet krigsfolk fans i länet. I allmänhet rådde stor förvirring i försvarsanstalterna derstädes, och landshöfdingen visade sig ingalunda vuxen nu inträdda förhållanden. Emellertid, så snart fienden blef synlig i Södermanlands-skären, sändes budkaflar omkring i kustsocknarna och allmogen höll strandvakt. I trakten kring Trosa stodo vakterna så nära hvarandra, att trummorna kunde höras från den ena till den andra. De begagnade dem ock flitigt, och detta var tillräckligt att till en början afhålla fienden från landstigning; men då ryska galererna den 22 Juli närmade sig stranden, blefvo bönderne modfälde och drogo hvar till sitt hem. Trosa brändes och kosackerne härjade utan motstånd i de kringliggande socknarna.
Den 24 Juli infann sig Urbanowitz i Nyköping med 140 ryttare under major Hamiltons befäl, men fann allt i oreda. Landshöfdingen hade rest bort »för att skynda på allmogen», såsom det hette, men återkom icke mera. Slottsfogden hade följt sin förmans exempel, och krutkällaren under slottet måste uppbrytas för att få krut och kulor. Vid Hasselö skans, som beherskar inloppet till Nyköping, hölls vakt af borgerskapet, men skansen var förfallen och dess kanoner utan lavetter. Borgerskapet hade blifvit beväpnadt först samma dag Urbanowitz anlände, och af allmogen kunde endast omkring 100 bönder förmås att gå upp på vallarne. När ryska galererna på e. m. den 24 Juli kommo till Hasselö skans, utrymdes den genast af den fåtaliga, föga krigiska besättningen, så att galererna gingo obehindradt der förbi och kommo fram till staden omkring kl. 5 e. m. Der mötte dem en så häftig eld från slottets 7 kanoner, att de drogo sig tillbaka och landsatte krigsfolket vid Brandhäll på södra sidan af viken. Nu skingrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
