Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Riksdagen 1720
- Ulrika Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinna tronen genom att förut visa sin oskicklighet att försvara det rike han skulle styra, och allraminst skulle en sådan politik lyckats hos svenska folket, som länge varit vant att se sina konungar träda i spetsen för rikets försvar och lyckas deri. Flera ojäfaktiga handlingar visa ock, att han yrkade på långt kraftigare försvarsåtgärder än regeringen ville eller kunde åstadkomma, ehuru han visserligen icke visade någon öfverlägsen förmåga hvarken vid försvarets ordnande eller i valet af personer att leda det. Några synnerligt öfverlägsna egenskaper tyckes man ock i allmänhet ej hafva tilltrott honom; möjligen hade man i annat fall ej valt honom till Sveriges konung, och ett den tiden mycket spridt epigram innebär just ingen för den nye konungen särdeles smickrande jemförelse med den föregående:
»Hvad i sin period den högsta höjden sett
Plär åter strax derpå det lägsta fallet röna.
Kung Carl man nyss begrof, kung Fredrik vi nu kröna –
Så har vårt svenska ur gått ifrån tolf till ett».
Ulrika Eleonora.
Ulrika Eleonora, som sålunda upphörde att vara Sveriges regerande drottning, var född å Stockholms slott den 23 Januari 1688. Redan i sitt femte år förlorade hon sin mor och i sitt åttonde sin far, hvilken för öfrigt icke egnat henne någon synnerlig vård. Äldre systern Hedvig Sofia, både till utseende och förståndsgåfvor vida bättre lottad än den yngre, var ock i vida högre grad föremål för både farmoderns och broderns ömhet, hvaremot Ulrika Eleonora fann sig alltmera främmande bland sina närmaste anhöriga, och sannolikt uppkom häraf den köld, den blyghet och det misstroende till sig sjelf, som under hela hennes lefnad hos henne röjde sig. Den enda, som visade henne någon varmare tillgifvenhet och hvilken hon äfven egnade en sådan, var hennes hoffröken, Emerentia von Düben, en dotter till Carl XI:s hofkapellmästare Anders von Düben, och åt hvilkens vård Ulrika Eleonoras mor förtrott henne redan vid två års ålder.
Till prinsessans lärare i kristendom hade blifvit utvald en from, för välgörenhet känd man, Fredrik Gutermuth, som äfven hos den unga prinsessan sökte och lyckades utbilda dessa egenskaper. Den öfriga undervisningen uppdrogs åt dåvarande hofrådet, sedermera grefven och riksrådet Samuel Barck, som alltid hos Ulrika Eleonora bibehöll stort inflytande. Hennes själsförmögenheter voro temligen medelmåttiga; dock lärde hon sig förstå och skrifva italienska samt någorlunda tala franska och tyska språken.
Efter Hedvig Sofias död 1708 tyckes Carl XII med mera tillgifvenhet omfattat sin yngre syster; men det ständigt fortfarande kriget hindrade allt sammanträffande dem emellan, och farmodern öfverflyttade sin förkärlek för den äldre systern till dennas son, den unge hertigen af Holstein, Carl Fredrik, hvilken hon tillät att på ett ofta rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/8/0061.html
