Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulrika Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting till hans nackdel, blott att man lemnat mig den frihet, jag skäligen åstunda kan». Carl XII dröjde länge med detta brefs besvarande, men slutligen kom dock hans bifall, under förbehåll att barnen skulle uppfostras i lutherska läran, hvilket svar dock ej kom prinsessan tillhanda förr än frampå året 1713. Förlofningen bekantgjordes vid midsommartiden 1714, och sedan prinsen i Stralsund uppvaktat konungen, skyndade han i December samma år till Stockholm, der han på bästa sätt mottogs af Ulrika Eleonora, som genast för honom fattade en så varm tillgifvenhet, som för henne var möjlig. Äfven Fredrik synes hyst en verklig aktning för hennes goda egenskaper, derom vittna hans bref till sin bror, och på våren 1716 firades bröllopet utan större högtidligheter.
De nygifta egnade hvarandra alla bevis af ömsesidig tillgifvenhet, och då prinsen blifvit sårad under norska fälttåget 1716, skyndade Ulrika Eleonora genast vid första underrättelsen derom, oaktadt den då ganska oblida väderleken, att uppsöka sin gemål, hvilken hon fann i Åmål och egnade den ömmaste omsorg.
Huru Ulrika Eleonora genast efter Carl XII:s död lät utropa sig till Sveriges drottning, under påstående af sin arfsrätt, men vid nästa riksdag nödgades afstå från detta anspråk och äfven, ehuru högst ogerna, medgifva ganska betydande inskränkningar i konungamakten; huru hon emellertid, detta oaktadt, tillät sig rätt mycken sjelfrådighet i denna makts utöfning, och huru hon ifrigt önskade en samregering med sin gemål, men slutligen fann sig i att till honom öfverlemna regeringen – allt detta är i det föregående berättadt.
Sedan hon frånträdt regeringen, förflöt hennes lif temligen stilla och enformigt. I allmänhet undvek hon gerna högtidligare uppträden samt större och finare umgängeskretsar, kännande sin oförmåga att vid dylika tillfällen ådagalägga den personliga öfverlägsenhet, som tillhörde majestätet. I stället lät hon ej sällan till sitt sällskap inbjuda några prest- och borgarehustrur, hvilka hon bemötte med en nedlåtenhet och en välvilja, som tillvann henne många vänner. Sjelf var hon både i sin drägt och i hela sitt lefnadssätt enkel och tarflig. Mesta tiden egnade hon åt läsning, i synnerhet af italienska författare, och åt en noggrann vård af sina enskilda angelägenheter, i allmänhet till en ganska hög grad hushållsaktig, likasom fadern, men dock, likasom modern, frikostig mot kyrkor, enskilde fattige, allmänna fattighus och vetenskapliga stiftelser. Regeringsärendena öfverlemnade hon odeladt åt sin gemål, utom naturligtvis vid de tillfällen, 1731 och 1738, då hon under konung Fredriks frånvaro eller sjukdom förestod regeringen, hvilket skedde så, att det betydligt höjde hennes anseende, med detsamma det nedsatte konungens, till hvars lättsinniga och liknöjda sätt att sköta sina konungsliga pligter hennes allvar, nit och samvetsgrannhet bildade en motsats, helt och hållet till hennes fördel.
Likasom fadern, modern och brodern, röjde Ulrika Eleonora en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
