Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredriks regering. Fortsättningen af 1720 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämningar ändrades af sekreta utskottet, och framdeles inträffade sådant ofta nog.
Diplomatiska angelägenheter hade i 1719 års regeringsform blifvit öfverlemnade till kongl. maj:ts afgörande med råds råde, men uttryckligen af det skäl, att »ständerna ej alltid äro tillstädes», hvilket antydde, att när de voro tillstädes, tillkom dem äfven dessa ärendens behandling. Också stadgade 1720 års regeringsform, att inga afhandlingar om fred, stillestånd och förbund under varande riksdag skulle företagas och slutas utan ständernas vetskap och samtycke, hvarföre ock vid denna riksdag sekreta utskottets utlåtande inhemtades öfver alla vigtigare frågor rörande de ännu oafgjorda fredsunderhandlingarna, och de ingångna frederna blefvo i riksdagsbeslutet uttryckligen godkända.
Vid Ulrika Eleonoras val hade arfsrätt till kronan blifvit tillerkänd hennes manliga bröstarfvingar, och denna arfsrätt förbehölls dem äfven, då Fredrik upphöjdes på tronen, men tillerkändes icke hans anhörige eller de barn, han kunde få med någon annan gemål. Finge drottningen inga söner, vore tronen ledig till nytt val, som dock ej finge företagas förr än efter både konungens och drottningens död.
Arfsrätten till tronen ansågs nemligen fortfarande innebära faror för den nyvunna friheten, hvilken man på allt sätt ville värna. Derföre upprepades ock den så kallade »suveränetets-eden» i den akt, hvarigenom Fredrik förklarades för konung, och tillika stadgades, att konungen endast med råds råde kunde uppbåda något krigsfolk och anordna några penningar, äfvensom rådet erhöll rättighet att utan konungens medverkan sammankalla ständerna »vid någon oförmodlig händelse, då riksens välfärd och ständernas frihet sådant kan erfordra».
Hvad ständerna beslutat egde konungen »låta i sitt höga namn utgå och sedermera handhafva», hvarom det ålåg riksens råd att honom påminna. I konungens frånvaro eller derest hans underskrift på något ständernas beslut skulle någon längre tid uteblifva, skulle riksens råd låta utfärda påbud derom med sin underskrift i konungens namn, »så att intet af hvad ständerna beslutat må lemnas utan verkställighet». Man kunde svårligen mera tydligt angifva, att all makten nu låg hos ständerna och att konungen endast egde att bringa deras beslut till verkställighet.
Man insåg emellertid, att ständerna i sin helhet var en allt för talrik och af alltför olikartade beståndsdelar sammansatt korporation att kunna utöfva den makt, som nu var lagd i deras händer, och sekreta utskottet blef derföre den egentlige utöfvaren af denna makt. Af detta utskott bestämdes hufvudsakligen hvarje riksdags skaplynne, och en plats inom detsamma var derföre alltid företrädesvis eftersträfvad. Bönderne voro emellertid fortfarande uteslutne från detta vigtiga utskott, hvaröfver de yttrat sin förtrytelse redan vid 1719 års riksdag, och de dröjde icke att äfven nu gifva luft deråt.
Redan den 8 Februari 1720 inlemnade bondeståndet till utskottet en skrift, med yrkande att i detsamma få säte och stämma, helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
