Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredriks regering. Fortsättningen af 1720 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en deputation, som skulle söka sammanjemka de tvistiga punkterna. Adeln gaf ock efter så till vida, att den medgaf införande i den nya konungaförsäkran af det förbehåll, att inga privilegier skulle kunna beviljas något stånd, utan att de öfriga varit satta i tillfälle att dervid göra sina påminnelser; men i fråga om adelns uteslutande rätt att besitta frälsejord ville hvarken adeln vika från sitt på forna förhållanden grundade påstående härom, eller de ofrälse stånden afstå från en rätt, hvaraf de nu voro i besittning.
Lika svårt blef det att sammanjemka åsigterna i afseende å reduktionsfrågan. Enligt förra riksdagsbeslutet skulle en kommission nu tillsättas för att granska reduktionsåtgärderna, men förslaget till instruktion för denna kommission var sådant, att det ännu mer ökade de ofrälse ståndens oro och väckte betänkligheter på sjelfva riddarhuset. De ofrälse stånden afbröto derföre underhandlingarna om de adeliga privilegierna och inlemnade till konungen en skrift, hvari de begärde, att till nästa riksdag måtte uppsättas en instruktion för dem, som skulle öfverse reduktionsverket, samt att de adeliga privilegierna måtte intill dess blifva hvilande, men emellertid allt, som på grund af dem skett, sättas tillbaka i samma skick som före deras utgifvande.
Bönderne gingo dock ännu ett steg längre. Deras missnöje med det ringa inflytande på riksdagsärendena, som blifvit dem förunnadt, hade konungen och de, som önskade en utvidgning af hans makt, förstått att skickligt begagna, så att bönderne ingingo först till borgarståndet och sedermera äfven till presteståndet med en skrift, hvari de yttrade, att konungamakten blifvit allt för mycket bunden genom den nya regeringsformen och borde utvidgas till likhet med hvad den varit i Gustaf Adolfs och Carl Gustafs dagar, före enväldets införande. Friheten var likväl ännu allt för ny och opröfvad, att hvarken borgare eller prester skulle kunna förmås afstå från någon del deraf, hvarföre skriften väl blef uppläst, »men såsom af ett mäkta ömt och grannlaga innehåll tills vidare alldeles lemnad», heter det i presteståndets protokoll. Äfven tycktes bönderne sjelfva ångra det steg de tagit, då de ej rönte något understöd från de öfriga stånden.
Alla, som ifrade för det nya statsskickets upprätthållande, funno emellertid, att ställningen kunde blifva rätt betänklig, om ståndstvisterna finge ytterligare fortsättas, hvarföre Horn sökte afbryta dem genom ett hastigt slut på riksdagen. Den 5 Juli tillkännagaf han för adeln, att de ofrälse stånden afbrutit underhandlingarna om de adeliga privilegierna och protesterat mot deras tillämpning, hvarföre han föreslog, att man borde inskränka sig till att begära stadfästelse på Gustaf Adolfs adeliga privilegier, besvara de tre ståndens protest och uppsätta en inbördes förbindelse att icke till någon ofrälse försälja frälsegods, vid äfventyr att förverka säte och stämma på riddarhuset, jemte köpeskillingen till riddarhuskassan, hvilket allt också blef ståndets beslut, hvarefter Horn redan följande dagen, den 6 Juli, i adelns plenum föreslog, att man borde hos konungen begära riksdagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
