Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredriks regering. Fortsättningen af 1720 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagsbeslutet, som omsider blef af samtliga stånden godkändt, utan att något biafsked behöfde upprättas. Öfverläggningarna hade emellertid varit rätt allvarsamma, och bland annat yttrade bondeståndets talman, »som var nog oblyger», till adelns ledamöter inom sekreta utskottet: »Käre grefve och landtmarskalk, med de öfrige herrar! I talen så mycket om suveränetetens afskaffande och sätten så högt straff på den, som söker densamma införa; men jag fruktar nu är så vida kommet, att somliga stånd vilja bringa sig till större suveränetet, än någon af våra förre konungar egt» –hvartill »ej något särdeles replicerades», heter det i ofvannämnda uppsats.
Riksdagsbeslutet innehöll ständernas erkännande af arfprinsen Fredrik, drottning Ulrika Eleonoras gemål, för Sveriges konung, under de vilkor, som innefattades i hans konungaförsäkran af den 22 Mars och »ständernas förening» af den 24 Mars 1720. Ständerna gillade de afslutade frederna med England, Hannover och Preussen samt förbundet med England. Med Danmark var fred äfven afslutad, hvarå ratifikationernas utvexlande endast återstod, och om fred med Polen var godt hopp; men med Ryssland skulle kriget fortsättas, »till förekommande af allt odrägligt, skadligt och oanständigt tillbud och uppsåt, intill dess fienden, å sin sida, till någon skälighet visade större hug och allvar än dittills». Till krigets fortsättande beviljade ständerna en »fredshjelp» för år 1720, i likhet med bevillningen för 1719, samt tillika en »allmän kontributionsbevillning», lika med den för 1719, hvilka båda bevillningar skulle »utdragas och sträckas till nästa ständers sammankomst». Ständerna gillade och stadfästade ett reglemente för deras inrättade kontor (sedermera kalladt riksgäldskontoret), åt hvilket indragningen och förminskandet af de till skiljemynt förvandlade myntstycken och sedlar uppdrogos. Den vid näst föregående riksdag beslutade kommission, som skulle öfverse reduktionen och liqvidationen under enväldet, uppsköts till nästa ständers sammanträde, men under tiden skulle all vidare reduktion och egendomsindragning afstanna. Alla af kongl. maj:t utfärdade instruktioner, ordningar, stadgar och påbud, ifrån Oktober 1719 till och med den 6 Juli 1720, godkändes, och slutligen öfverenskommo ständerna att om tre år åter sammanträda vid den i regeringsformen utsatta tid.
Det holsteinska partiet hade äfven under denna riksdag icke varit overksamt. Hertig Carl Fredrik hade, under sitt vistande i Stockholm 1719, i början uppträdt med stora anspråk och ej velat gifva Ulrika Eleonora titel af drottning, ehuru hon då redan blifvit af rådet såsom sådan erkänd. Sedan äfven riksdagen erkänt henne derför, insåg han visserligen nödvändigheten att nedsätta sina anspråk och hade nu gjort henne ett besök, som äfven af henne besvarades, men det gamla agget fortlefde dock hos båda. Hertigens sträfvanden gingo nu ut på att blifva försäkrad om tronföljden efter Ulrika Eleonora samt att, såsom inledning härtill, erhålla titel af »kunglig höghet». Efter Görtz’ fängslande var holsteinska geheimerådet Henning Fredrik Bassewitz hertigens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
