Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och fredssluten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhoppningar, dock ej i Sveriges utan i Frankrikes namn, om ännu förmånligare vilkor, för att icke
afbryta underhandlingarna. Skulle czaren framställa något förslag, som rörde tronföljden i Sverige,
borde Camprédon afvisa detsamma såsom stridande mot svenska regeringsformen.
I slutet af Januari afreste Camprédon, men nödgades snart nog meddela svenska regeringen, att czaren mött hans bemedlingsförslag med den bestämda förklaring, att ingen fred kunde komma i fråga på andra vilkor, än att czaren skulle behålla Lifland, Estland, Ingermanland och Viborg med dess län, hvaremot han försäkrade sig ej hafva ingått eller ämna ingå några förbindelser med hertigen af Holstein och ej heller ämnade blanda sig i Sveriges inre angelägenheter, så vida fred snart slötes. Icke desto mindre kunde svenska regeringen ej förmås att i den instruktion, som uppsattes för Lillienstedt och Strömfelt, erbjuda andra afträdelser än Keksholms län, Ingermanland och Narva samt några amt i östra Lifland. Horn och Cronhielm hade yrkat, att man äfven borde erbjuda Reval med Estland, men konungen hade ihärdigt satt sig deremot och fått rådets flertal på sin sida.
Med denna instruktion afreste Lillienstedt och Strömfelt i slutet af Mars, men uppehöllos af
stormar och isgång så, att de ej förr än den 23 April framkommo till Nystad. Under tiden hade, till följd af ingångna underrättelser från Camprédon, svenska regeringen beslutat sig för att afstå Estland, hvarom sändebuden underrättades. Konungen hade äfven denna gång vidhållit sin motsatta åsigt, men fått endast riksrådet Taube på sin sida. Sedermera hade, efter Camprédons återkomst, hållits under fyra dagar, den 19–22 April, i rådet öfverläggningar om det beslut, som i afseende å de ryska fredsvilkoren borde tagas. Camprédon hade nemligen berättat, att czaren orubbligen vidhöll sitt beslut att behålla alla sina eröfringar utom Finland, och att detta beslut skulle understödjas af 115,000 man samt 1,100 fartyg, färdiga att börja fiendtligheter vid första öppet vatten. Tillika hade statskommissionen inberättat, att för svenska truppernas underhåll funnos tillgångar endast för fyra månader; att man vid amiralitetet redan måst göra förknappning på manskapets kost, samt att ingen tillgång fans till krutbrukens och gevärsfaktoriernas underhåll. Under sådana förhållanden blef resultatet af de långa öfverläggningarna, att sändebuden skulle anbefallas utan dröjsmål ingå på czarens fordringar, så vida de funno att ingenting kunde i godo afprutas.
Brefvet härom mottogo de svenska sändebuden kort efter sin ankomst till Nystad, och freden tycktes
således böra snart kunna afslutas; men nu mötte svårigheter och uppskof från ryska sidan. Den ene
ryske underhandlaren, fälttygmästaren Bruce, ankom väl redan den 28 April, men den andre, Ostermann, lät vänta på sig ända till den 26 Maj, hvarefter underhandlingarna först kunde på allvar begynna.
Under tiden hade likväl fiendtligheterna åter begynt. I slutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
