Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kriget och fredssluten
- Riksdagen 1723
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det skulle nödgats underkasta sig samma uppoffringar till de öfriga fienderna, som nu blifvit medgifna, i alla fall blifvit mindre, än de blefvo genom ryska krigets fortsättande, under förhoppning om Englands bistånd, hvaraf i sjelfva verket Sverige hade ringa nytta och England föga heder.
Riksdagen 1723.
Sveriges historia hade länge varit dess konungars, men under frihetstiden blef den dess riksdagars,
emedan det var under dem, som det nya statsskicket utbildade sig, och tilldragelserna mellan riksdagarne voro i allt hvad som rörde de inre förhållandena, i mycket äfven hvad de yttre beträffade, i sjelfva verket endast följder af den föregående riksdagen eller förberedelser till den nästföljande.
Konung Fredrik hade redan under 1720 års riksdag börjat visa huru föga belåten han var med den inskränkta myndighet, hvilken den senaste regeringsformen tilldelat honom, och det hade icke varit utan skäl man misstänkt, att han och hans utliggare haft sin del i bondeståndets då gjorda
framställning om konungamaktens återbringande till hvad den varit före enväldet. Sedermera hade han
vid flera tillfällen blifvit öfverröstad af rådet och derigenom så mycket mer eggats att söka få sin
myndighet utvidgad. Under året 1722 reste han öfver allt omkring i landet, bevistade böndernes gästabud, framkallade ansökningar, för att kunna afvisa dem med förklaringen att han ej egde makt att afhjelpa sina undersåtars klagomål, samt utdelade frikostigt stora gåfvor hvart han kom. Penningar dertill sökte han från flera håll anskaffa. Af hessiske ministern Diemer fick han betydande summor förskjutna och vände sig äfven till konung Georg med begäran om understöd, men fick afslag.
Under sommaren detta år hemkom riksrådet Maurits Wellingk, och det visade sig snart, att han stod på ganska förtrolig fot med konungen. Båda önskade en utvidgning af konungamakten, och konungen var ganska belåten att i sina sträfvanden derefter biträdas af en så slug och erfaren diplomat som Wellingk. På dennes inrådan sände konungen sin gunstling, hessiske generallöjtnanten Conrad Ranck till Berlin, att dels utkräfva den brudskatt, som varit lofvad konungens första redan år 1705 aflidna gemål, prinsessan Lovisa Dorothea af Preussen, dels söka anskaffa ett lån på 200,000 rdr mot pantförskrifning af några hessiska amt. Det förra misslyckades och det senare försöket måste frånträdas, emedan konungens fader, landtgrefven Carl af Hessen, utan hvars samtycke en sådan pantförskrifning icke var gällande, vägrade detsamma. I stället visade sig konungen af Preussen villig att lemna det begärda lånet mot pant af Wolgast, som genom sin fästning beherskade Oderns vestra mynning och genom sin tull gaf betydande inkomster, hvarföre konungen af Preussen
vid sista fredsslutet bjudit betydande summor för dess erhållande. Han sände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/8/0082.html
