Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1731
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver sin kunglige älskare. Hennes egna anhörige befordrade den föga hedrande förbindelsen, och man började nu äfven begagna hennes inflytande för politiska ändamål, hvartill konungens många föregående kärleksförbindelser ej lånat sig, emedan de varit allt för flyktiga att hålla honom bunden.
Den vigtigaste följden af den nya förbindelsen så för konung Fredrik personligen som för hans rike var, att den, såsom nyss nämndes, föranledde en brytning mellan honom och Horn. Denne hade nemligen yttrat några rätt skarpa ord om förhållandet mellan konungen och hans gemåls hoffröken, och detta kunde Fredrik ej förlåta honom, likasom äfven den unga frökens anhöriga, så väl som Horns politiska motståndare i allmänhet, nu trodde sig med mera framgång kunna arbeta på hans fall. När Horn nu äfven fann konungen sluta sig till dessa, beslöt han, medelst en afskedsansökning innan ständerne hunne åtskiljas, pröfva huru fast han stod. Konungen gjorde väl för höflighets skull några invändningar, men beviljade dock afskedet och begärde sekreta utskottets betänkande angående tillsättandet af ny kanslipresident. Hvarken sekreta utskottet eller stånden ville emellertid släppa Horn, utan ständerna beslöto genom en deputation anhålla hos konungen, att Horn måtte öfvertalas till qvarblifvande i sitt embete. Horn förklarade sig då villig att efterkomma ständernas önskningar, men begärde tillåtelse att, för sin helsas vårdande, tidtals få vistas på landet, då sådant kunde ske utan skada för de allmänna ärendena, hvilket ock utan svårighet bifölls.
Carl Gyllenborg ville nu också försöka hvad en afskedsansökan kunde uträtta. Han inkom till ständerna med en begäran att få träda ur rådet och i stället blifva president i Svea hofrätt, »efter det, som under varande riksdag i ständernas egen åsyn honom händt». Horn hade nemligen, sedan hans trogne, erfarne och pålitlige biträde inom kansliet, riksrådet von Düben, 1730 aflidit, utverkat, att riksrådet Gustaf Bonde blef rikskansliråd eller vice president i kanslikollegium efter Düben, ehuru han var främmande för diplomatiska ärenden, i hvilka åter Gyllenborg var bland rådspersonalen den mest förfarne. Gyllenborgs ansökan blef nu, likasom förut Horns, hänvisad till stora sekreta deputationen, och då han der förekallades, för att öfvertalas att stanna qvar i rådet, förklarade han, att riksens ständers vilja skulle vara hans lag, men »bad tillika på det anständigaste att då blifva brukad i de sysslor, som han från sin ungdom lagt sig på». Ständerna nöjde sig dock med att skicka en deputation att tacka honom för hans qvarstannande vid rådsbordet och försäkra honom om deras beständiga vänskap; men något inträde i kansliet kunde han icke för sig utverka, och Horn hade nu fått öfvertygande bevis, att ständernas förtroende till honom var orubbadt.
Andra riksråd blefvo äfven vid denna riksdag hedrade med deputationer från ständerna, som betygade sin tacksamhet åt Gustaf Cronhielm för hans mödor och omsorger vid lagarbetet, åt Carl Gustaf Dücker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
